Franska domares hatobjekt

Vilka är franska domstolsdomares främsta hatobjekt? Mördare, yrkeskriminella, våldtäktsmän? Det kanske man skulle kunna tro. Men på anslagstavlan hos ett av de franska domarfacken fanns - politiker. 

Det vänsterorienterade domarfacket Syndicat de la magistrature (SM) har haft en “mur des cons” på sin anslagstavla. En dumbomarnas vägg, ungefär. Där fanns foton på högerpolitiker, opinionsbildare och andra som vänsterdomarna ogillar. Nicolas Sarkozy förstås, och förre ministern Brice Hortefeux som kallades “l’homme de Vichy”. I Vichy fanns ju regeringen som samarbetade med Hitler under ockupationen.

En journalist på France 3 hade i hemlighet filmat anslagstavlan på domarfackets expedition och när det offentliggjordes för några veckor sedan skapade det rubriker och kraftiga reaktioner; de utpekade högerpolitikerna anklagade som så många gånger förr domarkåren för att vara politiserad och justitieministern kände sig manad att ta avstånd (Christiane Taubira, som anses tillhöra s-regeringens vänsterflygel).

Attack är ju bästa försvar. SM tonade ned “väggens” betydelse och kritiserade journalisten som skulle ha kränkt fackliga rättigheter genom att filma med dold kamera i föreningslokalen. Det är dock ett hopplöst försvar. Den som minns valstugereportaget 2002 där företrädare för Moderaterna ertappades med rasistiska kommentarer minns just det. Frågan om arbetsmetoden var sekundär och för Janne Josefsson var det snarare en fjäder i hatten. Journalisten på France 3 riskerar dock disciplinåtgärd.

Handlar det bara om ett oförargligt skämt i fikarummet hos domarfacket, ett studentikost upptåg? Nja. Historien är symptomatisk för det stundvis infekterade förhållandet mellan rättsväsendet och politiken. Sarkozy var nästan lika domarfientlig som Berlusconi. Affärerna från Sarkozys tid vid makten – där den mest omtalade gäller olaglig finansiering av valrörelsen 2007 – står inför sina juridiska epiloger. Senast var det förre ministern Claude Guéant som efter en husrannsakan haft svårt att förklara en större summa pengar.

Nicolas Sarkozy, som håller högern på sträckbänken med sina framtida ambitioner, väntar på besked inom några veckor om åtal för att ha utnyttjat Liliane Bettencourts försvagade tillstånd för att få generösa kampanjbidrag. Hon är den åldrade, superrika arvtagerskan till L’Oréals grundare och sägs lida av alzheimer. Enligt uppgifter som läckt tidigare lutar åklagarna mot att lägga ner utredningen. När förundersökningen inleddes reagerade högerpolitikerna våldsamt och gick ut i frontalangrepp mot den ansvarige domaren.

Under François Hollande är inte bara retoriken en annan, med större respekt för domarkåren, även i handling har domare och åklagare fått större självständighet. Socialistpartiet är emellertid inte fläckfritt från korruptionsanklagelser och Hollande gjorde inget för att reda upp i korrupta partidistrikt under sina tio år som partiledare. Och vallöftet att inte omge sig med tidigare dömda politiker har han redan brutit. 

Domstolsjurister förväntas vara opartiska och hålla känslorna på största möjliga avstånd när de behandlar alla lika inför lagen, även skrupelfria politiker. Därför är "mur des cons" ett problem. Ett annat problem är förstås när politiker använder sin makt i personliga vendettor mot rättsväsendet. 

Demokratin försvagas när maktdelningen sätts ur spel.