Hollandes triangulering och sarkozysmens misslyckande

Kraftigt förkyld och med sömnsvårigheter har jag stigit upp tidigt denna lördag. Grannarna på andra sidan gården festar fortfarande. Jag passar på att dricka en kaffe, prata med katterna och läsa några artiklar på Le Mondes hemsida mellan hostattackerna. Den första handlar om hur de franska socialisterna och Francois Hollande har skärpt sin invandringspolitik inför valet imorgon. Under valrörelsen gjorde socialisterna allt för att tvätta bort stämpeln som alltför positiva till invandring. En triangulering à la francaise? Opinionen har bedömts vara sådan att en annan inställning hade äventyrat valsegern på söndag. Artikeln på franska finns här.

En annan artikel handlar om Nicolas Sarkozys misslyckande, skriven av filosofen Yves Charles Zarka. Det handlar om fyra saker.

1. Sarkozy har närmat sig extremhögern och därmed ”republikaniserat” dess politik, dvs tagit in den från extremismens kyla.

2.  Han ville vardagliggöra presidentmakten och föra den närmare folket men sänkte dess värdighet, och därmed statens värdighet i folkets ögon. Med ständig kommunikation och PR, hyperaktivitet på alla fronter och en personlig stil som stuckit i ögonen på folk har känslan för allmänintresset försvunnit.  

3. Hyperaktiviteten har också brutit mot några av republikens grundläggande värden, som maktdelningen mellan presidenten, regeringen, parlamentet och rättsväsendet. Om den exekutiva makten är total, blir dess ansvar också totalt. Den allmänna opinionen har därför varit extra hård mot Sarkozy som inte lyckats hålla vallöftena från 2007, t ex minskad arbetslöshet och avskaffande av hemlösheten.

4. Den sista punkten handlar om rättfärdigandet av de superrika, höga löner och ”gyllene” fallskärmar för att behålla kompetens i landet. Därför har Sarkozy sig själv att skylla att han fått etiketten ”de rikas president” av folket som reagerat mot de ökande skillnaderna mellan rika och fattiga.

Artikel sammanfattar huvuddragen i sarkozysmen. Ta tex punkten tre ovan, om maktdelning. Hur har tidigare presidenter (Mitterrand och Chirac) kunnat bli omvalda? En anledning är att presidenten tidigare suttit i sitt elefenbenstorn i Elyseepalatset och låtit regering och premiärminister ta smällarna. Har det blåst ordentligt har de bytt premiärminister. Sarkozy har vänt på ordningen och degraderat premiärministern till en simpel underhuggare. Så har också han behållit den omtyckte Francois Fillon under hela mandatperioden.

Sarkozy var en sentida, fransk Reagan/Thatcher och timingen kunde inte varit sämre för honom; han valdes 2007 på ett marknadsliberalt credo och löften om reformer och förändringar. Från och med 2008 tvingades han istället hantera finanskrisen på heltid. Om krispolitiken förhindrat Frankrike från Greklands och Spaniens öde har den saknat övertygande insatser för nya jobb och företagande, ett bättre skattesystem och minskade klassklyftor. Lägg därtill de fyra punktera ovan och voìla, du har Sarkozys politiska testamente.  

Filosofen avslutar artikeln med ett villkorat ”lycka till Francois Hollande”. Det kommer snabbt att vara möjligt att bedöma om vallöftena genomförs och de höga förväntningarna infrias. Politikernas exemplaritet? Med tanke på att socialistpartiet kommer behärska alla administrativa nivåer och partiets tidigare korruptionshistorier finns mycket att leva upp till. Men ännu viktigare är huruvida verkliga reformer kommer genomföras för att återindustrialisera landet och skapa jobb eller om det bara blir ytliga lagstiftningsåtgärder.

Artikeln, på franska, finns att läsa här.

Ps. Författningsdomstolen har överraskande upphävt brottet ”sexuellt ofredande” pga oklarheter i lagtexten. Alla pågående rättegångar upphävs. Justitieministeriet uppmanar ändå drabbade att polisanmäla men under andra brottsrubriceringar innan lagtexten setts över.  Man får verkligen hoppas att det inte dröjer länge trots valtiderna.

Dagens ord: Gavroche. 

En fiktiv karaktär i Victor Hugos Misérables, urtypen av 1800-talets gatunge i Paris. På engelska Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gavroche

Kulturhuset Centre Pompidou i Paris, namngiven
efter presidenten Georges Pompidou. 

Hollande får nytt stöd och Sarkozy är slagkraftig in i det sista

Idag är sista kampanjdagen inför franska presidentvalet på söndag. Opinionsmätningarna ger Hollande en klar seger, men de osäkra väljarna är många. Mittenpolitikern Francois Bayrou, femma i valets första omgång, meddelade igår sitt stöd för Francois Hollande, och den andra kandidaten, Nicolas Sarkozy, var på morgonen i radiokanalen Europe1:s studio.

 Francois Bayrous stöd till Socialistpartiets kandidat kom litet oväntat. Den liberala mitten i fransk politik, som Bayrou förkroppsligar som ledare för partiet Modem, har länge samarbetat med de konservativa. Nu räknar han med att Hollande vinner på söndag och att fransk mitten-höger står inför stora förändringar, inför sommarens parlamentsval och under kommande mandatperiod. 

Frågan är hur stor inverkan utspelet har på de drygt 9% som röstade på Bayrou i första omgången. Enligt opinionsmätningarna uppger en tredjedel att de ska rösta på Hollande, en tredjedel på Sarkozy och en tredjedel avstå. Socialistpartiet jublade men Hollande underströk att de inte fört några samtal, det var inte ett villkorat stöd på något sätt. Sarkozys partikamrater och Bayrous tidigare regeringskollegor talade om ett misstag och en ensam röst utan betydelse. (Bayrou var utbildningsminister i Chiracs konservativa regering).

 Bayrous korta uttalande var skarpt, ja han gav rent av Sarkozy en rejäl örfil.  Han förklarade att anledningen till ställningstagandet var Sarkozys jakt efter extremhögerns väljare, hans ”fixering vid invandring och gränser”. Bayrou anklagade Sarkozy för att valt en ”våldsam” linje i valrörelsen, i motsättning till ”mina värderingar, och gaullismen”. ”Hur hamnade vi här? Det är vad det här valet handlar om”.   

Sarkozy på morgonradio

Nicolas Sarkozy var på radio imorse, på Europe 1. Hans första officiella kommentar till Bayrous ställningstagande var att Modemledaren redan 2007, då han kom trea i valet, tagit ställning mot Sarkozy i valets andra omgång och att det är konstigt att han nu ska rösta på Hollande vars ekonomiska politik Bayrou själv dömt ut som oansvarig.

Han var lika slagkraftig som vanligt, Sarkozy. ”Jag var uträknad ändå från början men fransmännen har överraskat alla observatörer, media och opinionsmätningar”. I beskrivningarna om att Hollande och vänstern kommit undan med grovheter, medan media nästan bedrivit kampanj mot Sarkozy. ”Le Pens väljare är inte en andra klassens människor,  ingen säger något när socialisternas kandidat vänder sig till alla väljare, varför skulle jag vara förhindrad att vända mig till alla väljare utom de sex miljoner som röstade på Madame Le Pen?”  Sarkozy gjorde samtidigt klart att det är uteslutet att samarbeta med "familjeföretaget Nationella fronten".

Sedan argumenterade kandidat-presidenten lika energiskt mot några av Francois Hollandes förslag (fler statsanställda och höjning av smic, minimilönen bland annat). ”Har man inte koll på statens finanser hamnar vi i samma läge som Spanien!” En svensk sosse eller moderat skulle inte säga emot..

Sarkozy försvarade sina reformer;  en miniminivå på vissa offentliga tjänster i händelse av strejk (kollektivtrafik och i skolan), ökad autonomi (makt) till universitetsledningarna, pensionsreform, minskade utgifter m.m. Efter några avlutande frågor från lyssnarna var en och en halv timme med Sarkozy slut. Han skyndade vidare till de sista insatserna i valrörelsen och i studion tog de politiska satirikerna och rösthärmarna över.

Nicolas Sarkozy på valmöte i Toulon igår varnade för vänstern och avslutade
 med att det återstår en dag för att övertyga till "den vackraste segern.."
Men opinionsmätningarna ger segern till Francois Hollande (47,5 - 52,5) 

Grälsjuk och intensiv face-à-face Hollande - Sarkozy

Höjdpunkten inför franska presidentvalet på söndag var onsdagkvällens tv-duell mellan Francois Hollande och Nicolas Sarkozy. Eller höjdpunkt och höjdpunkt, tillförde den egentligen något nytt? Jag följde den tre timmar långa debatten tillsammans med ett fyrtiotal socialister i partiets lokaler i Brest och fick bland annat höra Sarkozy upprepa Sverige tre gånger i en jämförelse (se nedan, under stycket om statsskuld..) Det var en intensiv, spänd och aggressiv debatt som inte sparade på ironiska fraser, glåpord och anklagelser.  Sakfrågor som behandlas var bland annat finans- och skuldkrisen, ekonomin, jobben, kärnkraften, invandring, presidentrollen och utrikesfrågor (militärnärvaron i Afghanistan).

Det här är mina intryck efter  kvällens drabbning. Hollande hade en betryggande ledning i opinionsmätningarna att försvara och framstod som påläst, rapp i svaren och presidentlik där han satt rak i ryggen mitt emot Sarkozy. Men också arrogant, undflyende och ibland motsägelsefull. Ett typiskt uttalande; ”avbryt mig inte, jag gör det inte när ni talar”. Det gjorde han visst, flera gånger. Sarkozy framstod energisk men ofta trängd och besvärad, lutande mot bordet och med sitt vanliga ticks att ”hoppa” med axlarna. Många i partilokalen härmade roat.. Trots grovt språkbruk lyckades han inte komma åt Hollande som svävade en bit ovanför och alltid gav svar på tal, vasst men elegant. Socialisterna i Brest var övertygade om vem som vann debatten..

Hollande inledde med tal om att ena istället för att så splittring, bland annat med tanke på att Sarkozy den 1 maj anordnat ett konkurrerande massmöte och talat om ”riktigt” arbete och ”riktiga” arbetare (med klang från den nazivänliga Vichyregimen). Sarkozy menade att han lyckats genomföra reformer utan våldsamma reaktioner och beklagade sig över den hatkampanj han varit utsatt för där han till och med jämförts med Hitler. ”Monsieur Sarkozy, ni får svårt att  framstå som ett offer”,  svarade Hollande.

Jobb och ekonomi. Socialisten kritiserade den ökade arbetslösheten och vill att sparkapital investeras i företagen via en offentlig bank, att arbetsgivaravgiften för unga sänks samtidigt som en äldre får behålla sin anställning och att EU skaffar sig en tillväxtmål. Sarkozy försvarade sig; i Frankrike har arbetslösheten ökat mindre än i andra länder under krisen. Företagen har fått lägre skatter, arbetsgivaravgiften har sänkts och arbetslösa ska erbjudas yrkesutbildning. På tiden! Ironiserade Hollande med hänvisning till att Sarkozy befunnit sig i maktens högsta boningar i 10 år men skyller ifrån sig misslyckanden. Hollande har dock problem med exemplet Tyskland;  å ena sidan anklagar han Sarkozy för att Frankrike halkat efter och inte följt i Tysklands fotspår (sänkta löner och socialförsäkringar osv) å andra sidan kritiserar han Sarkozys tyskinspirerade förslag (höjd moms, företagsavtal om möjlighet till lönesänkningar och deltidsarbetslöshet vid lågkonjunktur i syfte att rädda jobb).

Förslagen för ökad köpkraft; Hollande ville reglera el-, gas-, vatten- och bensinpris samt höja barnbidraget med 25% till hösten. Sarkozy försvarade de skattefria övertidstimmarna som gett ökade inkomster för 9 miljoner arbetstagare och som Hollande lovar beskatta igen samt kritiserade hårt prisregleringarna; ”det är konsumenten som såklart får betala för er demagogi!” utbrast han.

Statsskuld, sifferexercis och jämförelser med andra länder. Hollande menade att Sarkozy ökat statsskulden och sänkt de rikas skatter. Presidenten i sin tur anklagade Hollande för att vara en ”lögnare” då han hävdat att Sarkozy avskaffat förmögenhetsskatten (de skatteförändringar som genomförts under mandatperioden har inneburit att höga löner har beskattats mer och förmögenheter mindre). Statsskulden berodde enligt Sarkozy på strukturella orsaker och finanskrisen och han efterlyste Hollandes besparingsprogram. Sarkozy påpekade vidare att Hollande inte kan beskylla honom för att sänka skatter eftersom bara Sverige har högre skatter än Frankrike! Hollande svarade ungefär att  "jo, det kan jag visst, för du har både sänkt skatter för de rika och höjt den för alla andra!"

EU och euron. Hollande vill förhandla fram en tillväxtdel i europakten (om minskade underskott). Vidare vill han införa euroobligationer (göra statsskulderna till en EU-skuld), stärka strukturfonderna och införa en finansskatt. Sarkozy menade att euroobligationer är att ta över statsskulden för Grekland och andra problemländer och att de andra förslagen redan är genomförda samt att han lyckats få Europeiska centralbanken att agera i krisen i strid med fördragen (som svar på Hollandes anklagelse att han vikit sig för Angela Merkel som varit skeptisk till en mer EU-keynesiansk agenda).    

Invandring/integration. Hollande pressade Sarkozy på frågan om utomeuropeiska invandrares rätt att rösta i lokalval och den koppling högerkandidaten gör mellan islam, invandring och ”tensions communautaires” (spänningar mellan olika etniska och religiösa grupper) för att motivera sitt motstånd mot förslaget. Sarkozy svarade att han vill ha en fransk islam, inte islam i Frankrike och inga speciella tider i badhusen eller halal-kött i skolbespisningen. Socialisten menade att han inte kände till några sådana krav från franska muslimer och utlovade en folkomröstning i frågan om han inte får en tillräcklig parlamentarisk majoritet för att ändra konstitutionen.

Kärnkraft. Sarkozy kritiserade hårt socialistpartiets deal med de gröna om att minska på kärnkraften. Hollande hänvisar dock till sitt eget program (han vill sänka kärnkraftens andel av elproduktionen från 75% till 50% till 2025 samt under kommande mandatperiod stänga en reaktor, i Fessenheim) och sade sig inte vara bunden av parti-överenskommelsen.

Vilken sorts president? Sarkozy inledde; presidenten ska vara engagerad, ta beslut när det krävs, ta ansvar och vara erfaren. ”jag föreslår en ny fransk tillväxtmodell” och ”jag har gett allt, men inte lyckats med allt”. Han kritiserade den tidigare socialistiske premiärministern Jospins ”vi kan inget göra” med anledning av fabriksnedläggelsen i Vilvoorde för ett antal år sedan. Hollande räknar upp sexton förslag genom att inleda med ”Jag, som republikens president…” Det handlade om en opartisk och korruptionsfri statsledning: ”...kommer inte utse public service-chefen", "…kommer se till att rättsväsendet är oberoende" "…vara exemplarisk ”. I själva verket var det sexton anklagelsepunkter mot Sarkozys excesser. Presidenten attackerar ironiskt; "jag, jag, jag".. och ”ni har hållit ett vackert tal, man blir tårögd”. Sen anklagade de varandra för hemliga möten i fina salonger och favoritism. Sarkozy sade sig inte vilja få morallektioner från Dominique Strauss-Kahns parti.. ”men det var inte jag som utsåg honom till IMF-chef” , replikerade Hollande.

I ett avslutande inlägg uppmanade Hollande väljarna att bedöma Sarkozy utifrån resultatet av hans politik; arbetslöshet, invandring, otrygghet.. Och Sarkozy vände sig till alla fransmän, inklusive Marine Le Pens väljare som vill ha trygghet och gränser och liberalen Francois Bayrous väljare som vill ha budgetbalans.

Sammanfattning. Det var som om Sarkozys alla dundrande anklagelser från valmötena fungerade sämre i en tv-studio inför en Hollande som inte lät sig gäckas. Debatten avrundar en valrörelse med ombytta roller där den sittande presidenten framstått som utmanare och där oppositionens kandidat ridit på anti-sarkozysmen utan att själv behöva stå för slagen under bältet. Det hindrar inte att ansvaret för nederlaget är Sarkozys eget. Hans politik är kanske inte så katastrofal som Hollandelägret vill göra gällande, men långtifrån tillräcklig på viktiga områden som jobben, ekonomin, välfärden.

Studentföreningen UNEF uppmanar på en affisch
 ungdomar att rösta i presidentvalet

Utomhusvalmöten och miljöfrågor

Flera kandidater har upptäckt fördelen att hålla valmöten utomhus. De är lättare att arrangera, kostar ingen lokalhyra och det ger fina fototillfällen och tv-bilder. Mélenchon från Front de gauche inledde med sin lyckade stormning av Bastiljen (och krav på höjd minimilön, offentliga satsningar och nationaliseringar). Hollande och Sarkozy kommer att hålla möte samtidigt i Paris den 15 april. Frågan är vem som kommer mobilisera flest anhängare och sympatisörer innan valomgången 22 april.

Kan ett kommande domstolsutlag i Erika-affären föra in miljöfrågorna i kampanjen? Kassationsdomstolen ska ta ställning till om oljebolaget Total kan ställas till svars i Frankrike för oljetankern Erika som gick på grund utanför Bretagne 1999 och orsakade stora skador på kustens djur- och naturliv. Hittills har miljöfrågorna lyst med sin frånvaro och de Grönas kandidat, Eva Joly, ligger lågt i opinionsmätningarna.

Bretagne har en fantastisk kust (här utanför
Plougonvelin hösten 2010). Längre söderut
orsakade oljetankern Erika stor förstörelse
vid en olycka 1999. Eget foto.

Slump eller Google-noja?

En sak har förvånat mig på sistone. På svenska nyhetssajter på nätet får jag nämligen reklam för ett franskt bilmärke och på franska sajter görs reklam för ett svenskt dito. Först tänkte jag att det måste vara en slump, men med tanke på alla elektroniska fotspår vi lämnar efter oss kanske det är riktad reklam. Misstänker det i alla fall.

För inte så länge sedan ändrade Google sina användarvillkor, vilket oroade franska motsvarigheten till Datainspektionen, CNIL. Internetföretagen tycks sträva efter en lönsam hantering av våra uppgifter. Frågan är hur långt det kan gå utan att inskränka nätanvändarnas integritet?

Pressmeddelande från svenska Datainspektionen med anledning av CNILs initiativ:
http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2012/eu-oroas-over-googles-nya-anvandarvillkor/

Artikel i DN: Nätjättarna vill veta allt om dig.
http://www.dn.se/kultur-noje/natjattarna-vill-veta-allt-om-dig

Semaforen vid Pointe Saint-Mathieu spanar ut över havet.
Vem spanar på oss över nätet?

Korruptionsanklagelser

Politiska skumraskaffärer förföljer Sarkozy. Det gäller misstänkt illegal finansiering av kampanjen 2007. Libyens ledare Gaddafi skulle ha bidragit till kampanjen, vilket Sarkozy förnekar. Det är sajten Mediapart och Le Monde som publicerat artiklar i ämnet.

Sarkozy förnekar också att miljardären och arvtagerskan till L’Oréal, Liliane Bettencourt, skulle ha gett frikostiga bidrag utöver vad lagen tillåter. Den affären har varit en lång följetong och kostat en minister jobbet (Eric Woerth, som också var partikassör för UMP). Sarkozy har till Le Monde förnekat oegentligheter och försökt rikta uppmärksamhet på korruptionsskandaler i Francois Hollandes socialistparti. Ledande företrädare i Nord-Pas-de-Calais i norr och i Marseille i syd är under utredning för ekonomiska oegentligheter. 

Med tanke på denna och andra kopplingar till överklassen är det vågat av Sarkozy att framställa sig som folkets kandidat. Han vänder sig ofta till ”le peuple de France”, det franska folket, och den ”tysta majoriteten”. Vad jag vet är användningen av ”folket” en ny sak. Vanligtvis brukar kandidaterna vända sig till ”les Francaises et les Francais”, fransyskorna och fransmännen. Min tolkning är att denna semantiska glidning är ytterligare ett led i Sarkozys försök att vinna Nationella frontens väljare. Anklagelserna om korruption är dock ett av Marine Le Pens starka kort när hon utmålar sig som kandidat mot etablissemanget.

En annan anti-etablissemangskandidat som

 tjänar på korruptionsanklagelserna mot
de stora kandidaterna; vänsterns 

Jean-Luc "Robin Hood" Mélenchon!

Premiär för officiella kampanjvideor

Fransk medialagstiftning är detaljerad och långtgående inför presidentvalet. Från och med den här veckan ska var och en av de tio kandidaterna få lika mycket tid i audiovisuella media (radio och tv, pressen omfattas dock inte). Varje kandidat får 43 minuter i tv, mellan 9 och 20 april, uppdelat i tio inslag på en och en halv minut, och åtta inslag på tre och en halv minut. I de här officiella inslagen är attacker på motståndarna förbjudna och dekoren får inte innehålla officiella inslag (länken går till artikel på franska i Le Figaro). I år gör dock CSA, den ansvariga myndigheten, ett undantag. Tidigare var trikoloren (franska flaggan) helt förbjuden, men i år ville flera kandidater visa inslag från valmöten innefattande frenetisk flaggviftning.

Katten Muurbish tittar intresserat på Hollandes
valprogram. Eller på matskålen längre bort? 

Francois Hollandes video är suggestiv med historiska referenser till revolutionen, folkskolan, skatter och välfärd; slagorden är antikapitalistiska ("pengar ska återges sin rätta plats som tjänare och inte herre!") och återuppbyggnad,  jämlikhet och rättvisa står i centrum i hans tal som illustreras med ett svepande bildspel.

Nicolas Sarkozy videosnutt är minimalistisk, kandidaten är i centrum och talar direkt till tittaren och först på slutet visas en kort bildsekvens från ett kampanjmöte. Hans tal handlar om hur Frankrike hållit stånd i krisen under hans styre och vilka värderingar han omhuldar; arbete före bidrag, auktoritet som skyddar, auktoritet i skolan, rättigheter och solidaritet men också skyldigheter..  

Svensk media skriver om franska valet; DN, Svd

Marine Le Pen och den "guldkantade fascismen", Sarkozy i Le Pen-land och Hollandes 48 timmar i förorten

Skriver kvällens blogginlägg med mopedljud och hejarramsor i öronen. Utanför firar Brests fotbollssupportrar lagets seger över Lille på Brests arena ”Stade Francis-Le Blé”. Stade brestois 29 är på 14:e plats i franska ligan, mot Lille på 3:e plats.

Dagens politiska utspel kan sammanfattas som följer (med hjälp av Le Monde på nätet, och inslag under lördagen på radiokanalen France Info). 

Le Pen mot "mondialism" och islamism

Marine Le Pen positionerade sig som den verkliga antisystem-kandidaten och gjorde utfall mot den ”guldkantade fascismen” i ett tal i Lyon under lördagen. Det vill säga Goldman Sachs, EU och finansmarknaderna, "mondialismen". Tidigare har hon kritiserat den ”gröna fascismen”, dvs islam. Hon vill upphäva lagen från 1973 som förhindrar franska centralbanken att låna ut pengar direkt till staten mot nollränta, istället för att som idag tvinga staten att finansiera sig via finansmarknaderna. I övrigt idel klassiska högerpopulistiska utspel mot korrumperade eliter, skatter och pålagor.

http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2012/article/2012/04/07/marine-le-pen-la-candidate-anti-systeme-contre-le-fascisme-dore_1682247_1471069.html

Sarkozy riktade sig till Nationella frontens sympatisörer

Nicolas Sarkozy höll tal i Saint-Raphaël i Sydfrankrike, ett fäste för Nationella fronten. Han riktade sig också till dess väljare, han tror inte att Nationella fronten har lösningar på folks ”lidande” men tvärtom ökar det. Socialisterna är de verkliga vinnarna om Marine Le Pen får många röster, enligt Sarkozy. Det är också allmänt känt att det var av taktiska skäl som Francois Mitterrand införde proportionalitet i valsystemet på åttiotalet, vilket tillät Nationella fronten att få representation och samtidigt splittra högern. 

Sarkozy om socialisternas svikna vallöften... 1983

På radio (France Info) gjorde Sarkozy en intressant jämförelse med socialisternas politik på 1980-talet och idag.  En kort tillbakablick: Francois Mitterrand vann presidentvalet 1981 och vänstern fick regeringsmakten för första gången på länge. Man sjösatte en rad radikala åtgärder som höjd minimilön, sänkt pensionsålder, förstatliganden osv. Efter ett par år, 1983, var däremot ekonomin i dåligt skick och regeringen beslutade att pausa socialismen och genomföra försämringar och neddragningar, vilket skulle visa sig bli permanent. 

Den europeiska och internationella kontexten var inte helt oviktig; i Storbritannien och USA hade Thatcher och Reagan inlett sin nyliberala offensiv några år tidigare. 

Med Sarkozys historieskrivning berodde däremot den ekonomiska krisen på den förda politiken.   ”Då tog det två år, 2012 behövs bara två dagar innan det blir kris” , menade Sarkozy och varnade för att gå samma väg som Spanien och Grekland. Det här är viktiga och avgörande frågor och jag kommer med all säkerhet återkomma till dem  i bloggen.

Morallektioner till höger och vänster

Sarkozy ifrågasatte vänsterns morallektioner när det gäller invandringspolitik och kritiserade ”kaviarvänstern” samtidigt som han försvarade sitt förslag att halvera invandringen. ”Jag kan inte godta en invandring som enbart bygger på önskan att tillägna sig Frankrikes generösa sociala förmåner”, sa Sarkozy. Påminner det inte om Göran Perssons oro för ”social turism” en gång i tiden?

http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2012/article/2012/04/07/sarkozy-attaque-le-ps-et-denonce-ses-lecons-de-morale_1682202_1471069.html

Francois Hollande på turné i förorterna

Francois Hollande  avslutade sin 48-timmars förorts-tour som tagit honom från Vaulx-en-Velin i Lyon till Aulnay sous Bois i Paris. Han åkte pendeltåg tillsammans med vanliga resenärer och ironiserade över Sarkozy som hade behövt poliseskort för att göra samma sak (kanske inte så konstigt, Sarkozy är sittande president, Hollande är inte det, inte än i alla fall). Hollande blev däremot väl mottagen och många ville bli fotograferade med honom. Han måste mobilisera förortens vänsterväljare att överhuvudtaget gå och rösta, valdeltagandet är som lägst i de här områdena. 

På radio (France Info) intervjuades en missnöjd Sarkozyväljare som trots två jobb har svårt att få det att gå ihop och som inte fått det bättre. Han skulle rösta på Hollande den här gången. I inslaget intervjuades också en person med utländsk brytning som ansåg att vänstern är de enda som inte stigmatiserar muslimer.

Hollandes inriktning är intressant. Han ville inte höra talas om någon ”Marshallplan” för förorterna, som Sarkozy lovade 2008. ”Ingen vet ens vem Marshall var, folk i förorterna vill ha uppmärksamhet, respekt och hållbar politik”, menade Hollande som planerar att tillämpa sina generella vallöften speciellt mot förorterna. 

Det handlar om ”generationskontrakt” för att uppmuntra företag att anställa unga och behålla äldre, 60 000 nyanställningar i utbildningsväsendet och 150 000 offentliga ungdomsjobb, framförallt i miljösektorn.  

http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2012/article/2012/04/07/le-banlieue-tour-de-hollande_1682086_1471069.html

Sarkozy och Hollande i tvekamp två veckor innan presidentvalets första omgång

Francois Hollande i Brest, januari 2012.

Med två veckor kvar till första omgången i franska presidentvalet går den hittills oinspirerande valkampanjen in i ett intensivare skede. Invektiven smattrar mellan de olika lägren. I opinionsmätningarna har sittande presidenten, Sarkozy hämtat in något av den främsta utmanarens försprång; socialisternas Francois Hollande har dessutom fått konkurrens till vänster. Som ”tredje man” har nämligen vänsterns Jean-Luc Mélenchon seglat upp efter en stark kampanj (se tidigare inlägg)

Nya opinionsmätningarna kommer dagligen och dikterar valkampanjens stämning, åtminstone i de olika politiska lägren och i media. Personfixeringen är påtaglig, mycket står på spel. Både för den som väljs till presidentposten med dess maktbefogenheter och för de partier som sedan ställer upp i de efterföljande parlamentsvalen. Det handlar om politiska vägval, framförallt mellan höger och vänster. 

Francois Hollande har tidigare presenterat sitt 60-punktsprogram som handlar om skattehöjningar, budgetbalans, fördelningspolitik, jobbsatsningar och offentliga investeringar. Han vill omförhandla europakten och tillföra en tillväxtdimension till den europeiska nedskärningspolitiken. (Läs Olle Svenning som gör en något förskönad beskrivning av Hollandes politik som nog är mer pragmatisk än något annat).

Nicolas Sarkozys 32-punktsprogram handlar bland annat om åtstramningar, budgetbalans, minskad invandring, höjd moms, flexiblare löner och sänkta arbetsgivaravgifter. Det senaste förslaget är att tidigarelägga pensionsutbetalningar, från 8:e till 1:a dagen i månaden och underlätta för folk att skaffa körkort. 

Socialisterna var inte nådiga i sina kommentarer:

”Allt det för det. Vi såg en tvekande, obekväm, stel och litet frånvarande kandidat. I grund och botten tror han själv inte på det. Det var en påtvingad övning för honom, han ville göra det så sent som möjligt, så oprecist som möjligt” (Michel Sapin, ansvarig för Hollandes program).

Sarkozy sparar inte heller på krutet: ”Vill ni ha det som i Spanien, eller Grekland?” frågar han retoriskt med hänvisning till Hollandes program och ”utgiftsfest”. Vidare är han är ingen riktig ledare som aldrig har kunnat säga nej och ta svåra men nödvändiga beslut och på besök vid Frankrikes äldsta kärnkraftsverk i Fessenheim, som Hollande lovat stänga, vibrerade Sarkozy av indignation; Hollande säljer ut arbetstillfällen för ett samarbetsavtal mellan socialisterna och de gröna.

En kampanj som undviker de verkliga frågorna

Ordfäktningen säger något om en valkampanj som inte når upp till utmaningarna Frankrike står inför med kroniskt handelsunderskott, budgetunderskott, hög arbetslöshet och ökande klassklyftor. Den kapitalistiska ekonomin hackar betänkligt och huvudkandidaterna föreslår lappa-och-laga-lösningar som en enig (borgerlig) mediakör underkänner (även svensk media, se denna DN-krönika). Och de mindre kandidaterna utmålas som extrema; Marine Le Pen vill avskaffa euron och återinföra francen, vänsterns Mélenchon föreslår inga besparingar bara nya utgifter på hundratals miljarder euro och de grönas Eva Joly.. tja, hon har helt misslyckats med sin kampanj.

Francois Hollande är rädd för att lova för mycket och vill inte hamna i en svekdebatt vid en valseger. Därför lovar han inget som han inte kan hålla, enligt honom själv. Och Nicolas Sarkozy gör allt för att undvika en debatt om hans ekonomiska och sociala misslyckanden under den senaste mandatperioden (samt den föregående då han var minister).  

Vad säger då de senaste opinionsmätningarna? 

Följande information är hämtad från France télévisions hemsida.   Sammanfattningsvis kan sägas att Sarkozy tycks ha gått om Hollande i första omgången, men fortfarande får se sig klart besegrad av samma Hollande i den andra omgången. Det beror på fördelningen av rösterna från de övriga kandidaterna i första omgången. I första omgången kämpar följande om platsen som "tredje man": Jean-Luc Mélenchon (Front de gauche, vänster), Marine Le Pen (Front national) och Francois Bayrou (Modem). 

-          Ifop-Fiducials dagliga opinionsmätning från igår (fredag), publicerad i Paris Match ger följande siffror för första omgången; Sarkozy, 29% (+0,5% jämfört med en vecka tidigare), Hollande 26,5% (-0,5%). Därefter följer Marine Le Pen, 16,5%, (+0,5%) Jean-Luc Mélenchon 12,5% ( -1%), Francois Bayrou 10% ( -0,5%). I den andra omgången leder Hollande fortfarande klart över Sarkozy, 53%-47% (-1% för Hollande).  68% är säkra på sitt val.   36% tror på vinst för Hollande, 33% tror på Sarkozy (+4).

-          I senaste IPSOS är den enda större skillnaden att vänsterns Jean-Luc Mélenchon på 14,5% är större än Marine Le Pen (14%) och har seglat upp som den ”tredje mannen” bakom två huvudfavoriterna.

-          CSA för BFM/RMC/20 minutes/CSC från i onsdags; Sarkozy 30%, Hollande 29% (+3), Mélenchon 15% (+3) Marine Le Pen 13% (-2) och Bayrou 10% (-2,5). Hollande vinner över Sarkozy i andra omgången, 54-46.

-          I OpinionWay-Fiducial för LCI et Le Figaro från i torsdags får Sarkozy 28,5%,(+0,5) Hollande 26%,(-1,0), Marine Le Pen 16% (-1), Jean-Luc Mélenchon 14% (+3%), Francois Bayrou 11% (-1).  I andra omgången får Sarkozy 47% (+1) och Hollande 53%.

Jag har inte tagit med de mindre kandidaterna som får 1-2% eller mindre. Europe-Ecologies- Les Verts (de grönas) kandidat Eva Joly hör till dem, liksom trotskisterna Poutou och Arthaud, gaullisten Dupont-Aignan och konspirationisten Cheminade.   

För alla undersökningar gäller att Hollande får de flesta av Mélenchons röster i den andra omgången och Sarkozy får kring 30-40% av Le Pen och Bayrous röster. Tidigare gick Bayrous sympatisörer i större utsträckning till Hollande.

”Händelserna i Toulouse som förstärkt Nicolas Sarkozys ställning som sittande president är utan tvivel bidragande till den här utvecklingen” bedömer Bruno Jeanbart på Opinionway.  

Hollande gynnas av anti-sarkozysmen men har svårt att mobilisera stöd av egen kraft

Socialisterna hade inte räknat med något annat. Hollandes gigantiska försprång från i höstas (60-40 mot Sarkozy) var dömt att jämnas ut. Frågan är hur mycket, och om Sarkozy till och med kan gå om - och vinna valet. Enligt mätningarna bygger Hollandes ledning i stor utsträckning på motvilja mot att se Sarkozy omvald (anti-sarkozysmen) än på aktivt stöd för Hollande. Och även om socialisten har större förtroende i sociala frågor, jobb och ekonomi så leder sittande president i frågor kopplade till ”presidentbarhet”. Valdeltagandet ser enligt undersökningarna ut att bli lägre än 2007 och 2002, vilket kan drabba både Hollande (unga, arbetarklass) och Sarkozy (liberala mittenväljare som tycker att han är för långt till höger).

Avslutningsvis beror prognoserna självfallet också på vem som står bakom dem. En artikel i mitten-vänstertidningen Nouvel Observateur argumenterar trovärdigt för att ingen kandidat tidigare har förlorat med ett så stabilt försprång som Hollandes (det har sedan en tid stabiliserats kring 45-55 i andra omgången). Högertidningen Le Figaro har i sin tur en artikel av två forskare som med en matematisk formel som tar hänsyn till olika statistiska faktorer visar att Sarkozy kan vinna valet, om än knappt.

Förnuft (Hollande) och känsla (Sarkozy)

Jag vågar mig inte på en gissning. Sociologiskt tycks väljarkåren (obs, inte befolkningen i helhet) delad på hälften mellan höger och vänster. Men med tanke på opinionssiffrorna och att Sarkozy är så nära förknippad med den marknadsliberala politik som gick bankrutt i och med finanskrisen borde Hollande vinna. Men Sarkozy och hans rådgivare är skickliga kampanjmakare och han försöker förstås vända finanskrisen till sin fördel (och skylla misslyckanden på). Dessutom tvekar han inte att flörta med Nationella frontens väljare, även om det leder långt högerut. Sarkozy lämnar därtill ingen oberörd, han är mer karismatisk än Hollande.

Avslöjande kampanjslogan

Dödsskjutningarna i Toulouse i måndags har ändrat förutsättningarna för valkampanjen i det franska presidentvalet. De närmaste dagarna tävlar kandidaterna att uppträda statsmannamässigt i samband med manifestationer och ceremonier av olika slag. Före dess hade huvudkandidaternas kampanjer börjat utkristallisera sig. La France forte. Det är president Nicolas Sarkozys kampanjslogan. Ett starkt Frankrike. Den främste utmanaren, socialisternas François Hollande kampanjar med budskapet ”le changement, c’est maintenant”. Förändringen, det är nu.  

Sarkozys slogan avslöjar den nationalistiska tonen i utspel om halverad invandring, omförhandling av Schengenavtalet och andra utspel som riktar sig till Nationella frontens väljare. På valmötena i Marseille, Bordeaux och Villepinte (Paris) smattrade ett hav av trikolorer. Det är ett sätt att förflytta debatten till värderingsfrågor istället för ekonomiska och sociala frågor. Nu ska tilläggas att exaltering av den franska republiken och dess universella värderingar (frihet, jämlikhet, broderskap) är vanligt förekommande i fransk politisk retorik, oavsett partifärg. Man kan jämföra med talet om en ”svensk” eller ”nordisk” modell.

Hollandes slogan om förändring är också ganska talande. Den är vag och otydlig men huvudsaken för många väljare är att bli av med Sarkozy och väljarna kan projicera sina egna förhoppningar på en ny vänstermajoritet. Det är förstås något den habile taktikern Hollande är medveten om. Med tanke på det svåra statsfinansiella läget vill han inte binda sig vid dyra vallöften som han inte kan hålla.

När det var Hollandes tur att lägga ut texten i ”Des paroles et des actes” på public service-kanalen France 2 den 15 mars anklagades han också av partiledaren för regeringspartiet, Jean-François Copé för att anpassa budskapet efter åhöraren för stunden. Ett exempel är löftet att upphäva högerns höjning av legala pensionsåldern till 62 år. Hollande lovar att återställa den till 60 år men talar inte gärna om detaljerna i förslaget. För att ha rätt att få full pension krävs nämligen 41 arbetsår och i Hollandes förslag ingår bland annat inte tid med föräldraledighet. I övrigt gäller, som så ofta med Hollande, att han vill precisera detaljerna i kommande förhandlingar och utredningar. Det är en riskabel strategi och motståndarna är inte sena att göra så illvilliga tolkningar som möjligt. I avtalsjuridik finns en ”oklarhetsregel” som säger att den som formulerat sig oklart bär skulden för eventuella feltolkningar. Det borde Hollande ha tänkt på när han formulerade sitt 60-punktsprogram.

Francois Hollande 11 mars. Foto: Flickr

Paus i valkampanjen och ny fas då media måste ge utrymme åt alla kandidater

Gårdagens dödskjutningar på en skola i Toulouse innebär att presidentvalskampanjen tillfälligt tar en paus ett par dagar. Kandidaterna har ställt in valmöten och mediaframträdanden. Från och med gårdagens publicering av de godkända kandidaterna går presidentvalet dessutom in i en ny fas. Då måste nämligen media ge lika stort utrymme åt var och en, vilket gör att de små partiernas kandidater får större uppmärksamhet.

CSA, den ansvariga myndigheten, har emellertid meddelat att kandidaternas uttalanden med anledning av skol-attentatet inte räknas in i mediatiden. Enligt lagstiftningen som reglerar kandidaternas medianärvaro omfattas radio- och tv, men ej den skriftliga pressen och ej heller parlamentets egen tv-kanal.

Vilka är då kandidaterna, som har lämnat in minst 500 godkända underskrifter från förtroendevalda (se om systemet med underskrifter i mitt tidigare inlägg). De är tio till antalet. Det är UMPs Nicolas Sarkozy, socialistpartiets François Hollande, Nationella frontens Marine Le Pen, mittenpartiet Modems François Bayrou, vänsterfrontens Jean-Luc Mélenchon, Europe-Ecologie/ De grönas Eva Joly, extremvänsterns Philippe Poutou (Nouveau parti anticapitaliste) och Nathalie Arthaud (Lutte ouvrière), Nicolas Dupont-Aignan, borgerlig gaullist och Jacques Cheminade, en udda kandidat, vänstergaullist, som ställer upp för andra gången. Antalet kandidater är mindre än både 2002 och 2007.

Alla räknar med att François Hollande och Nicolas Sarkozy går vidare till den andra omgången även om minnet från 21 april 2002 finns i bakhuvudet. Då slogs socialisternas Lionel Jospin ut av Nationella frontens Jean-Marie Le Pen redan i första omgånen. Le Pen ställdes sedan mot Jacques Chirac i andra omgången. Chirac vann med sovjetiska siffor, drygt 80% eftersom många socialister röstade på den borgerlige Chirac mot Le Pen. 

Däremot kan första omgångens fördelning av röster på de mindre kandidaterna spela roll för mobiliseringen av vardera läger inför andra omgången. François Hollande vet att de flesta av Jean-Luc Mélenchons väljare kommer rösta på honom, samtidigt får Mélenchon inte bli för stor, då riskerar nämligen Hollande att få färre röster än Sarkozy i första omgången vilket vore ett symboliskt bakslag.

Frågan är också hur skol-attentatet kommer att påverka kampanjen. Kommer det att lyfta upp frågor om otrygghet och kriminalitet, vilket normalt sett gynnar högern? Eller kommer viljan till enighet och respekt för olika folkgrupper och minoriteter att gynna socialisten Hollande? Han har tidigare kritiserat Sarkozy för att splittra landet och vända grupper mot varandra i sin jakt på Nationella frontens sympatisörer.

Justitiepalatset i Brest.

Dödskjutningar på judisk skola skakar om i valkampanjen

Den franska presidentvalskampanjen tar paus några dagar. Kandidaterna ställer in möten och mediaframträdanden de närmaste dagarna med anledning av dödskjutningen på en judisk skola i Toulouse på måndagen. En lärare, hans två barn och ytterligare en elev på skolan dödades. En 17-åring svävar mellan liv och död.

Gärninsmännens skjutvapen och motorcykel var av samma sort som användes för någon vecka sedan när soldater sköts ihjäl i närliggande staden Montauban. Misstankarna riktas mot tre fallskärmsjägare som tvingats lämna sina tjänster på grund av nazistiska åsikter.

Svd skriver om det, liksom DN, Aftonbladet, Sveriges radio och SVT.

Den förra rabbin i Paris uttalade sig på radiokanalen France info och kopplade samman våldsdåden med den allmänna stämningen i landet, med uppskruvat tonläge mot invandrare och religiösa minoriteter. 

Hur kan det inträffade påverka presidentvalet? Givetvis är det för tidigt att ställa frågan, inte minst med hänsyn till offren. Och med hänsyn till att många frågetecken kvarstår kring dådet. Men det är förstås omöjligt att bortse från eventuella konsekvenser när det inträffar så nära inpå valet.

Svd har intervjuat franska statsvetare och politiker.

Socialisternas Francois Hollande har länge kritiserat president Sarkozy för att splittra fransmännen och ställa grupper mot varandra. Sarkozy å sin sida kan få ökat stöd då han som president är yttersta symbolen för  sammanhållningen i landet. Vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon kritiserade under måndagen indirekt Nationella fronten, med anledning av att dess hedersordförande Jean-Marie Le Pen tidigare i ett kampanjtal för partiets kandidat, hans dotter Marine Le Pen, citerat en anti-semit. 

Lyckad "stormning" av Bastiljen och Stefan Löfven i Paris, bakom socialisten Hollande

Foto från PCFs hemsida från vänsterns mastodontmöte i Paris i söndags.

Gårdagens händelse var utan tvekan vänsterns ”stormning” av Bastiljen i Paris. Detta symboliska revolutionsmonument, eller rättare sagt platsen där Bastiljen stod, var slutmålet för en manifestation som samlade över 100 000 deltagare enligt organisatörerna. Jean-Luc Mélenchon, som är kommunisternas och vänsterpartiets presidentkandidat, höll ett kort tal där han pläderade för en sjätte republik och revolution via valurnorna.

Le Monde har en artikel (på franska såklart) här med ett bildspel från mötet.

Manifestationen och uppslutningen beskrivs som mycket lyckad av medierna och Mélenchon, före detta socialistisk högskoleminister, har medvind i opinionsmätningarna. Han har satt agendan med sina förslag att beskatta de rika och öka progressiviteten i skatteskalan. Efter de senaste årens ökade inkomstskillnader i Frankrike föreslår han ett tak för höga löner, maximalt 20 gånger medianlönen (360 000 euro). Alla inkomster därutöver ska beskattas 100%. 

Andra kandidater, både till höger och vänster, har följt efter, men med betydligt modestare förslag förstås. Socialisternas François Hollande vill införa en skattesats på 75% för alla inkomster över en miljon euro och högerns Nicolas Sarkozy vill koppla skattskyldigheten till nationaliteten, för att sätta press på de som av skatteskäl flyttar utomlands.

Möte i Paris med europeiska socialdemokrater, för ”europeisk renässans”

Stefan Löfven och andra s-ledare i Paris på valmöte
med presidentkandidaten Francois Hollande.
Foto: Benjamin Boccas. 

Socialisten Hollande, som sägs ha utsatts för en samordnad bojkott av europeiska högerledare, samlade i helgen europeiska socialister och socialdemokrater i Paris. För att visa att han inte är ensam och isolerad i Europa. Bland deltagarna fanns Sigmar Gabriel från tyska SPD, Pier Luigi Bersani från italienska demokraterna och Martin Schultz, s-märkt ordförande för EU-parlamentet. Stefan Löfven fanns också på plats (artikel på svenska). Temat var ”europeisk renässans”. 

Svenska Europaportalen skriver förövrigt om Europa i det franska valet; "Europapolitiken lever i franskt presidentval.

Hollande har kritiserats hårt av Sarkozy för att vilja omförhandla den europeiska finanspakten (med regler för ekonomisk styrning) och PS avstod från att rösta för den i Nationalförsamlingen. En minoritet PS-ledamöter följde vänstern och röstade mot pakten. Huvudkritiken är att åtgärder för tillväxt och sysselsättning saknas, och att den är ensidigt inriktad på budgetdisciplin.

Om Hollande väljs blir det svårt att omförhandla pakten, som han lovat, eftersom högern är i majoritet i EU-länderna men läget kan snabbt ändras efter de kommande tyska och italienska valen. Franska PS och tyska SPD har haft gemensamma möten och på icke-förpliktande möten som dessa stöder man varandra i kritik mot EUs högervridning.

Europas socialdemokrater är en samling pragmatiker men enligt mediasajten Rue89 kostade man ändå på sig en dos självkritik. Se artikeln (på franska) här. Pierre Moscovici, kampanjledare för Hollande (och tidigare europaminister i Lionel Jospins regering i slutet av 1990-talet, när EU räknade en majoritet s-regeringar) säger i artikeln:

"Vi visste inte, kunde inte, frambringa en hållbar, gemensam, ideologisk linje. Vi förmådde inte komma överens, vi lämnade fältet fritt för de konservativa och minsta sociala gemensamma nämnaren."

Rue89 fyller i att socialdemokraterna sveptes med av nyliberalismen och bidrog till privatiseringar, finanskapitalismens framfart och statens försvagning. Nu gäller det för Europas socialdemokrater att återerövra trovärdigheten när man kritiserar den nuvarande inriktningen. Och Hollande, med en fransk vänsterregering, måste vinna kraftmätningen med finansmarknaderna om han vinner valet.

Sigmar Gabriel påminde om Jacques Delors ord; att ingen blir förälskad i den inre marknaden. Jacques Delors, fransk socialdemokrat, var EU-kommissionens ordförande 1985-1995 och talade om det sociala Europa som skulle följa på införandet av den inre marknaden och euron. Francois Hollande ledde under 1990-talet Delors politiska klubb, Témoin. Hollandes seger kan möjliggöra för Europas socialdemokrater att åter få människorna att ”bli förälskade i Europa”, hoppades Gabriel. 

Rue89 konstaterar; vägen dit är lång..

Idag avgörs vilka som får kandidera i franska presidentvalet

Le Conseil constitutionnel

Idag går tiden ut för kandidaterna i det franska presidentvalet. De måste nämligen kunna visa upp minst 500 underskrifter (parrainages)  från förtroendevalda som stöder deras kandidatur. Det är ingen match för de stora partiernas kandidater, men det kan vara en svår nöt för de små partierna.

Idag kl 18.00 måste underskrifterna ha kommit författningsdomstolen (Conseil constitutionnel) tillhanda. Det handlar främst om underskrifter från parlamentsledamöter, borgmästare, regionfullmäktigeledamöter osv. Totalt 42 000  folkvalda omfattas. Det franska valsystemet är inte proportionellt vilket innebär att små partier har svårt att få till exempel parlamentsledamöter. Val till nationalförsamlingen sker på samma sätt som i presidentvalet, nämligen majoritetsval i enmansvalkretsar.  Det vill säga endast en kandidat blir vald i en valkrets, antingen i en första omgång om den får mer än 50%, eller så går de två som fått flest röster vidare till andra valomgången. Ofta en borgerlig mot en socialist.

De gröna och kommunistpartiet brukar komma överens med socialistpartiet om att ”få” vissa valkretsar inom ramen för politiska samarbeten. På samma sätt brukar UMP ge plats åt mindre partier i mitten eller på högerkanten. En dissident inom UMP, den Sarkozy-kritiske förre premiärministern Dominique de Villepin gav upp då han inte erhållit tillräckligt många underskrifter. För till exempel Nationella fronten (extremhöger) eller Nya antikapitalistiska partiet (NPA, extremvänster) är det mycket svårt att få plats i de beslutande församlingarna.

De mindre partiernas företrädare är inte oväntat kritiska till systemet. Marine Le Pen har gjort en stor sak av svårigheterna att få underskrifter och anmälde frågan till konstitutionsdomstolen som dock avslog anmälan.   Det finns anledning att anta att det i hennes fall delvis handlade om en politisk strategi, att utmåla sig som offer för etablissemanget och få mediatid. Islutändan fick hon ju tillräckligt många underskrifter.

PS. Idag får François Hollande (PS) svensk draghjälp i kampanjen. Stefan Löfvén ska träffa Hollande i Paris och bland annat delta i valaktiviteter, enligt Aftonbladets blogg Politikerkollen.

Brests stadshus och Place de la liberté. Folkfest och loppmarknad tidigare i år.

Sarkozy så gott som rökt?

Det är vinna eller försvinna som gäller för Nicolas Sarkozy. Just nu talar det mesta för förvinna. Han har nämligen lovat att om han förlorar presidentvalet kommer han att sluta helt med politiken, ”då kommer ni inte längre att höra talas om mig”, har han sagt. Han har också uteslutit en EU-karriär. Presidentvalet går mot en folkomröstning för eller emot Sarkozy och han ligger dåligt till i opinionsmätningarna en och en halv månad före valet.

Nicolas Sarkozy på valmöte
(SIPA press)

De rikas president försöker bli folkets kandidat

I tisdags deltog Sarkozy i det två och en halv timmar långa programmet ”Des paroles et des actes” på France 2 där han gjorde en hel pudel-kennel. Det handlade bland annat om några förflugna ”fula” ord vid offentliga möten, ovärdiga en president, en semesterresa på miljardären Vincent Bollorés lyxbåt (efter skiljsmässan med dåvarande frun, avskräckande exempel för Reinfeldt) och framförallt besöket på lyxrestaurangen Fouquet’s i Paris efter valsegern 2007.

Symbolhandlingar kan tyckas. Men närheten till välbärgade affärsmän och Sarkozys fascination för rikedom har gett honom epitet ”de rikas president” och president ”bling-bling” och stått i bjärt kontrast till den sociala situationen i landet; stigande arbetslöshet, företagsnedläggningar, nedskärningar i offentlig sektor och ökad fattigdom. I tv-programmet deltog socialisten Laurent Fabius som läste innantill; Sarkozy uppmanade vid sitt tillträde som president medborgarna att utvärdera honom utifrån arbetslösheten, som ökat markant sedan dess. Finanskrisen kom emellan, försvarar han sig och frågar om socialisterna hade klarat av det bättre.

Men det var också symbolhandlingar på ett annat plan, nämligen bilden av presidentämbetet. Franska presidenter som Mitterrand och Chirac var snarare folkvalda monarker som klippte band medan regeringen och premiärministern skötte den dagliga ruljansen. Sarkozy har vänt på ordningen; presidenten ska vara nära vardagspolitiken. Följaktligen har han anklagats för att vara ”omniprésent”, ständigt närvarande och lägga sig i för mycket, hela tiden. Det har till och med fått utmanaren Hollande att lova att vara en ”normal” president.   Nu försöker Sarkozy framställa sig som folkets president och ska man tro hans fru, Carla Bruni-Sarkozy lever de modest..

Nicolas Sarkozy i "Des paroles et des actes"
i tv-kanalen France 2 (SIPA press)

Begränsat ekonomiskt utrymme förflyttar debatten mot värderingsfrågor…

En annan fråga där Sarkozy har problem är ekonomin. Frankrike har ett stort och strukturellt handelsunderskott med omvärlden och de offentliga finanserna är ansträngda. Budgetunderskottet ger inget utrymme för stora satsningar i valrörelsen, tvärtom. Till 2016 ska underskottet ner till EUs krav på maximalt 3 % av BNP, vilket även socialisterna lovat. Därför har regeringen beslutat att från och med oktober höja den generella momsen från 19,6% till 21,2% mot sänkta arbetsgivaravgifter (”TVA sociale”, ”socialmoms”). Socialisterna kommer att upphäva beslutet om de vinner valet.

Socialisterna kritiserar också en av mandatperiodens mest omtalade reformer; ett skattetak för de allra rikaste, som Sarkozy först införde men sedan har avvecklat. Det försvagade statens finanser med 75 miljarder euro under mandatperioden, menar socialistkandidaten Hollande som istället lovar att införa en skattesats på 75% för inkomster över en miljon euro per år. Det är mer en symbolisk skatt, men tillsammans med en översyn av skatteavdragen räknar socialisterna med att finansiera både budgetbalans och satsningar på skolan.

…och Sarkozy försöker locka Le Pen-sympatisörer

Då både UMP och PS är för en stram ekonomisk politik framöver har andra frågor i valrörelsen fått stort utrymme. Invandring, nationell identitet och religionens roll i samhället har debatterats. I bakgrunden spökar Nationella fronten och dess kandidat, Marine Le Pen, som når ca 15% i opinionsmätningarna. Sarkozy och hans närmaste rådgivare, varav några med förflutet i extremhögern och Nationella fronten, har hakat på med målet att locka över så många av hennes väljare som möjligt om det blir en andra omgång Sarkozy - Hollande.

(Laurent Cipriani/AP/SIPA)

Avskaffa "mademoiselle" krav från franska feminister

När man ska fylla i ett formulär i Frankrike ombeds man som vanligt att fylla i namn, adress, telefonnummer och så vidare. Men man ombeds även fylla i titel; är du man kryssar du i rutan för ”Monsieur”. Men är du kvinna har du två alternativ; ”Madame” om du är gift och ”Mademoiselle”, fröken, om du är ogift. Det gäller de flesta formulär, offentliga som privata, på papper eller elektroniskt. Ibland ska kvinnor också fylla i efternamn som gift och ogift.

De feministiska organisationerna Osez le feminisme! (våga feminismen!) och Chiennes de garde (vakthundarna)  drog förra året igång en kampanj mot rutan ”Mademoiselle” eftersom de ansåg att uppdelningen hörde en svunnen tid till, när kvinnor stod under förmynderskap av först sin far, sedan sin man. De pekade på att ”mademoiselle” saknar lagstöd och flera regeringscirkulär har tidigare uppmanat myndigheterna att upphöra med termen. I februari i år utfärdade regeringen en ny sådan uppmaning.

I jämförelse ter sig den svenska debatten om ordet ”hen” väldigt avancerad. Det är förvisso en annan sak, men med tanke på hur ”könsmarkerad” franskan är torde en språklig genusanalys avslöja  mycket om ställningen mellan könen i språket och det franska samhället.

Exempel på blankett (begäran att skrivas in i röstlängden) där kvinnor ombeds fylla i  efternamn  som ogift samt, om de vill, efternamn som gift (nom marital).

Bloggförklaring och utrikeskrönika.

Varför denna blogg?

Den borde egentligen heta "franska presidentvalsbloggen". Med 51 dagar kvar till presidentvalets första omgång söndagen den 22 april (och andra omgången 6 maj för de två kandidater som går vidare) är ämnet givet. Åtminstone fram till dess. Därefter väntar val till nationalförsamlingen (parlamentet) i juni.

Som jag skrivit härintill i presentationen är sannolikheten stor att bloggen kommer att handla övervägande om politik. Inte enbart fransk politik, men idén är ändå att skriva om fransk politik för svenska läsare. Varför? För att jag befinner mig i Brest och kan följa den på nära håll och för att det inte rapporteras tillräckligt i media från länder som Frankrike och Tyskland. I Sverige (och andra Europeiska länder) vet vi mer om presidentvalet i USA än politiken i våra grannländer som vi delar union med! Jag hoppas därför att bloggen kan fylla ett syfte även om jag i första hand skriver för mig själv. Det vore förmätet att tro på en stor läsekrets men det beror också på vilken kvalitet bloggen kommer hålla..

Första inlägget, förutom "programförklaringen" ovan, är en text som publicerats i Västerbottens Folkblad som utrikeskrönika. Den är något modifierad jämfört med den publicerade texten som kan läsas här.

Amerikanska krigskyrkogården i Normandie.
Foto: Mattias Mattsson

Är alla civilisationer lika mycket värda?

Frågan har rört upp känslorna i den franska presidentvalskampanjen, i full gång sedan Nicolas Sarkozy meddelat att han kandiderar för omval. Claude Guéant, inrikesminister nära Sarkozy, påstod nämligen i ett tal att ”toutes les civilisations ne se valent pas”. Alla civilisationer är inte lika mycket värda. Den franska republiken med frihet, jämlikhet och broderskap är mer civiliserad än de som förtrycker kvinnor och inskränker fri- och rättigheter (läs; islam).

Polemiken uppkommer i ett läge där högerextrema Nationella frontens ledare, Marine Le Pen, har relativt höga opinionssiffror, 16% (Ipsos, 28/2). Socialisternas François Hollande har 31,5% före konservative Sarkozy på 27%. Kandidater från mitten och vänster ställer också upp. De två med flest röster går vidare till andra omgången 6 maj. Många arbetare som röstade på Sarkozy 2007 är så missnöjda att de föredrar Hollande som leder stort i en eventuell duell med Sarkozy.

Marine Le Pen lockar de som känner sig svikna av Sarkozys UMP och Hollandes PS, de två partierna som växlat vid makten. Hon fördömer ”UMPS” och är inte lika kontroversiell som företrädaren, fadern Jean-Marie Le Pen. Väljarna prioriterar frågor om jobb, köpkraft och välfärd men när höger-vänsterkonflikten suddas ut riskerar andra konfliktdimensioner ta över. Det franska valsystemet gynnar förvisso blockpolitik, men skillnaderna mellan Sarkozy och Hollande överdrivs. Frankrike har Europas största muslimska befolkning, fem miljoner. Invandring och islam har länge varit heta frågor, som förbudet mot heltäckande slöja på allmän plats och Sarkozy utlovar en folkomröstning om att förenkla utvisningar. Invandringen har ökat sedan 2007 vilket ger Le Pen vatten på sin kvarn. Hon kritiserar också islam, senast efter avslöjandet att slakterier i Paris tillämpar muslimsk sed, halal.

Efter Guéants uttalande tog debatten fart; vänstern fördömde en variant av ”civilisationernas kamp” à la George W Bush. Antropologen Françoise Héritier anklagar Guéant för rasistiskt uppsåt (Le Monde, 11/2). Hon hänvisar till strukturalismens grundare, Claude Lévi-Strauss som efter andra världskriget gjorde upp med rastänkandet (i Race et histoire, 1952). Att jämföra kulturer är att jämföra äpplen och päron enligt hans synsätt. Han försvarade kulturers olikheter, mångfald och föränderlighet. Samtidigt erkände han tendensen att värdera sin egen kultur högre (etnocentrism). Det utesluter inte att värdera demokratiska fri- och rättigheter högt, under förutsättning att ständigt ifrågasätta tendenser till förtryck och maktmissbruk i dess namn (t ex kolonialismen).

Paradoxalt framstår högerpopulister numera som bärare av universella värden som likhet inför lagen, kvinnors rättigheter och sekularism medan vänstern mumlar, rädd att framstå som imperialister och rasister. Ibland räcker det emellertid att skrapa på ytan för att avslöja illusionen; Le Pen vill till exempel begränsa kvinnors rätt till abort. Men mellan folks upplevda och verkliga problem har högerpopulister vunnit framgångar i hela Europa. Borgerligheten anpassar sig, som i Frankrike, eller rycker på axlarna. Vänstern gör det enkelt för sig och plockar snabbt fram rasiststämpeln, när många av högerpopulismens sympatisörer antagligen bara önskar att invandringen hanteras pragmatiskt som andra politikområden. Som sjukvården, som också handlar om utsatta och lidande, liv och död.