Bloggen har legat nere ett tag och när jag nu
återkommer blir det med en bokrecension. Eller rättare sagt två recensioner och
ett personporträtt av författaren, politikern François Bayrou. Mer om det inom
kort. Först högt och lågt, lättsamt och svårt från det franska nyhetsflödet de
senaste dagarna.
Igår inträffade sommarens trafiktätaste dag
enligt ”bison futé” (”smarta bisonoxen”, logotypen för trafikinformationen som
grundades på 1970-talet då problemet med oändliga bilköer blev akut). Mitt på dagen uppgick köerna till drygt 800
km för att senare minska till hälften under eftermiddagen. Det gäller främst
utresorna (från Paris) genom Rhônedalen, som hade färgen svart i den fyrgradiga
skalan (som går från grönt, med mindre köer, via orange och rött till svart,
den svåraste trafiksituationen) och mellan Paris och Bordeaux.
Krig på kyrkogården
Raka motsatsen till hetsen i semestertrafiken måste
vara lugnet på kyrkogårdar. Igår morse, i solsken och en sval vind i värmen, gick jag
till kyrkogården i mitt kvarter Saint-Martin i Brest. Jag ville med egna ögon
se spåren efter striderna som utspelade sig där under andra världskriget.
Enligt en artikel från stadsarkivet var nämligen gravkamrarna utmärkta tillhåll
för soldaterna att gömma sig i och kyrkogården blev därför skådeplats för
strider om staden under andra världskriget mellan tyska ockupanter och de
allierade som kom för att befria staden.
Mycket riktigt hittade jag de
synligt skottskadade gravkamrarna (oregelbundna bortskjutna delar på stenväggarna).
Anslag på plats berättade dessutom om pågående upprustningsarbete där utgångna
gravplatser ska bereda plats för nya och där hänsyn tas till det historiska
värdet.
Kyrkogården är en mäktig, lugn och stillsam plats mitt i
stadsbebyggelsen med sikt över hustaken mot hamnen och havet. Det är svårt
att tänka sig krigsscener med soldater och skottlossning, mot en fond av
husruiner i den nästan totalförstörda stadskärnan.
Förre bondeledaren död
Idag begravdes också Jean-Michel Lemétayer,
förre ledaren för det mäktiga bondefacket FNSEA (Féderation nationale des
syndicats d’exploitants agricoles) som nyligen dött i en hjärtinfarkt. Begravningen
i födelsbyn Vignoc utanför Rennes i departementet Ille-et-Vilaine i Bretagne
besöktes av 1500 personer inklusive tre ministrar och många andra politiker och
dignitärer, däribland François Bayrou (enligt Ouest-France
nätupplaga, artikel här).
Det var i Vignoc som Lemétayer började sin bana
som mjölkbonde på familjegården innan han engagerade sig fackligt. Det
konkurrerande bondefacket Confédération paysanne hyllade också ”minnet av den
facklige ledaren han varit”, och skrev också i uttalandet ”vi var förvisso inte
överens om politiken han förespråkade och krävde men han var en envis
fackkämpe”, enligt en artikel på Le Mondes nätupplaga (här). I kommentarerna
till artikeln får man dessutom veta vad de skilda meningarna handlade om.
Lemétayer och FNSEA beskylls för att stå bakom det produktivistiska
storjordbruket som utvecklades efter andra världskriget. Det gav större skördar
och fler grisar men också kemiska föroreningar, tuffa arbetsvillkor och
förändrade landskap som följd.
Franskt jordbruk står inför stora strukturella
förändringar när EU-bidragen blir mindre, miljökraven hårdare och bönderna ser
marginalerna försämras. Konkurrensen både inom och utom Europa är hård och utan
de statliga stöden står de mindre jordbruken ofta inför valet att lägga ner
eller hitta nya nischer och metoder för att öka lönsamheten.
Franska bönder på krigsstigen (motorvägen)
Det var också bönder som stod i främsta ledet
i fredags när en metallbåge fälldes över motorvägen utanför Guiclan i Finistère och tvingade bilisterna mellan Brest och Saint-Brieuc att ta en omväg under fredagen. Bågen var uppsatt av myndigheterna för registrering av en nyligen beslutad
kilometerskatt för tunga transporter (kallad écotaxe)
I en civil-olydnadsaktion
fälldes metallbågen alltså av de ca 500 personerna som demonstrerade till
försvar för jobben, trots att åkarna i Bretagne fått rabatt på grund av långa
avstånd tack vare intensivt lobbyarbete från regionens folkvalda. Bland
demonstranterna fanns företrädare för jordbruk och åkerinäringar och
UMP-senatorn Marc Le Fur uttalade sitt stöd (han är van vid demonstrationer vid
det här laget efter att ha deltagit väldigt handgripligt i demonstrationerna
mot homoäktenskapslagen). Artikeln om demonstrationen läste jag på den regionala tidningen Le Telegrammes webbplats (här).
Oavsett om demonstranterna har fog för oron så
är mjölk-, höns- och grisbönderna i Bretagne inne i en svår period, förvärrad
av det allmänt kärva läget. Flera stora företag har lagt ner produktionen den
senaste tiden. Så trots stränga ord från prefekturen om följderna av den olagliga aktionen hindrade det inte bönder och åkare att med traktorer och tillhyggen ge sig på metallbågen, symbolen för den i deras tycke skadliga kilometerskatten.
Och samtidigt levde de upp till en annan symbol; den rebelliske, franske bonden!
