Utomhusvalmöten och miljöfrågor

Flera kandidater har upptäckt fördelen att hålla valmöten utomhus. De är lättare att arrangera, kostar ingen lokalhyra och det ger fina fototillfällen och tv-bilder. Mélenchon från Front de gauche inledde med sin lyckade stormning av Bastiljen (och krav på höjd minimilön, offentliga satsningar och nationaliseringar). Hollande och Sarkozy kommer att hålla möte samtidigt i Paris den 15 april. Frågan är vem som kommer mobilisera flest anhängare och sympatisörer innan valomgången 22 april.

Kan ett kommande domstolsutlag i Erika-affären föra in miljöfrågorna i kampanjen? Kassationsdomstolen ska ta ställning till om oljebolaget Total kan ställas till svars i Frankrike för oljetankern Erika som gick på grund utanför Bretagne 1999 och orsakade stora skador på kustens djur- och naturliv. Hittills har miljöfrågorna lyst med sin frånvaro och de Grönas kandidat, Eva Joly, ligger lågt i opinionsmätningarna.

Bretagne har en fantastisk kust (här utanför
Plougonvelin hösten 2010). Längre söderut
orsakade oljetankern Erika stor förstörelse
vid en olycka 1999. Eget foto.

Slump eller Google-noja?

En sak har förvånat mig på sistone. På svenska nyhetssajter på nätet får jag nämligen reklam för ett franskt bilmärke och på franska sajter görs reklam för ett svenskt dito. Först tänkte jag att det måste vara en slump, men med tanke på alla elektroniska fotspår vi lämnar efter oss kanske det är riktad reklam. Misstänker det i alla fall.

För inte så länge sedan ändrade Google sina användarvillkor, vilket oroade franska motsvarigheten till Datainspektionen, CNIL. Internetföretagen tycks sträva efter en lönsam hantering av våra uppgifter. Frågan är hur långt det kan gå utan att inskränka nätanvändarnas integritet?

Pressmeddelande från svenska Datainspektionen med anledning av CNILs initiativ:
http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2012/eu-oroas-over-googles-nya-anvandarvillkor/

Artikel i DN: Nätjättarna vill veta allt om dig.
http://www.dn.se/kultur-noje/natjattarna-vill-veta-allt-om-dig

Semaforen vid Pointe Saint-Mathieu spanar ut över havet.
Vem spanar på oss över nätet?

Korruptionsanklagelser

Politiska skumraskaffärer förföljer Sarkozy. Det gäller misstänkt illegal finansiering av kampanjen 2007. Libyens ledare Gaddafi skulle ha bidragit till kampanjen, vilket Sarkozy förnekar. Det är sajten Mediapart och Le Monde som publicerat artiklar i ämnet.

Sarkozy förnekar också att miljardären och arvtagerskan till L’Oréal, Liliane Bettencourt, skulle ha gett frikostiga bidrag utöver vad lagen tillåter. Den affären har varit en lång följetong och kostat en minister jobbet (Eric Woerth, som också var partikassör för UMP). Sarkozy har till Le Monde förnekat oegentligheter och försökt rikta uppmärksamhet på korruptionsskandaler i Francois Hollandes socialistparti. Ledande företrädare i Nord-Pas-de-Calais i norr och i Marseille i syd är under utredning för ekonomiska oegentligheter. 

Med tanke på denna och andra kopplingar till överklassen är det vågat av Sarkozy att framställa sig som folkets kandidat. Han vänder sig ofta till ”le peuple de France”, det franska folket, och den ”tysta majoriteten”. Vad jag vet är användningen av ”folket” en ny sak. Vanligtvis brukar kandidaterna vända sig till ”les Francaises et les Francais”, fransyskorna och fransmännen. Min tolkning är att denna semantiska glidning är ytterligare ett led i Sarkozys försök att vinna Nationella frontens väljare. Anklagelserna om korruption är dock ett av Marine Le Pens starka kort när hon utmålar sig som kandidat mot etablissemanget.

En annan anti-etablissemangskandidat som

 tjänar på korruptionsanklagelserna mot
de stora kandidaterna; vänsterns 

Jean-Luc "Robin Hood" Mélenchon!

Premiär för officiella kampanjvideor

Fransk medialagstiftning är detaljerad och långtgående inför presidentvalet. Från och med den här veckan ska var och en av de tio kandidaterna få lika mycket tid i audiovisuella media (radio och tv, pressen omfattas dock inte). Varje kandidat får 43 minuter i tv, mellan 9 och 20 april, uppdelat i tio inslag på en och en halv minut, och åtta inslag på tre och en halv minut. I de här officiella inslagen är attacker på motståndarna förbjudna och dekoren får inte innehålla officiella inslag (länken går till artikel på franska i Le Figaro). I år gör dock CSA, den ansvariga myndigheten, ett undantag. Tidigare var trikoloren (franska flaggan) helt förbjuden, men i år ville flera kandidater visa inslag från valmöten innefattande frenetisk flaggviftning.

Katten Muurbish tittar intresserat på Hollandes
valprogram. Eller på matskålen längre bort? 

Francois Hollandes video är suggestiv med historiska referenser till revolutionen, folkskolan, skatter och välfärd; slagorden är antikapitalistiska ("pengar ska återges sin rätta plats som tjänare och inte herre!") och återuppbyggnad,  jämlikhet och rättvisa står i centrum i hans tal som illustreras med ett svepande bildspel.

Nicolas Sarkozy videosnutt är minimalistisk, kandidaten är i centrum och talar direkt till tittaren och först på slutet visas en kort bildsekvens från ett kampanjmöte. Hans tal handlar om hur Frankrike hållit stånd i krisen under hans styre och vilka värderingar han omhuldar; arbete före bidrag, auktoritet som skyddar, auktoritet i skolan, rättigheter och solidaritet men också skyldigheter..  

Svensk media skriver om franska valet; DN, Svd

Marine Le Pen och den "guldkantade fascismen", Sarkozy i Le Pen-land och Hollandes 48 timmar i förorten

Skriver kvällens blogginlägg med mopedljud och hejarramsor i öronen. Utanför firar Brests fotbollssupportrar lagets seger över Lille på Brests arena ”Stade Francis-Le Blé”. Stade brestois 29 är på 14:e plats i franska ligan, mot Lille på 3:e plats.

Dagens politiska utspel kan sammanfattas som följer (med hjälp av Le Monde på nätet, och inslag under lördagen på radiokanalen France Info). 

Le Pen mot "mondialism" och islamism

Marine Le Pen positionerade sig som den verkliga antisystem-kandidaten och gjorde utfall mot den ”guldkantade fascismen” i ett tal i Lyon under lördagen. Det vill säga Goldman Sachs, EU och finansmarknaderna, "mondialismen". Tidigare har hon kritiserat den ”gröna fascismen”, dvs islam. Hon vill upphäva lagen från 1973 som förhindrar franska centralbanken att låna ut pengar direkt till staten mot nollränta, istället för att som idag tvinga staten att finansiera sig via finansmarknaderna. I övrigt idel klassiska högerpopulistiska utspel mot korrumperade eliter, skatter och pålagor.

http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2012/article/2012/04/07/marine-le-pen-la-candidate-anti-systeme-contre-le-fascisme-dore_1682247_1471069.html

Sarkozy riktade sig till Nationella frontens sympatisörer

Nicolas Sarkozy höll tal i Saint-Raphaël i Sydfrankrike, ett fäste för Nationella fronten. Han riktade sig också till dess väljare, han tror inte att Nationella fronten har lösningar på folks ”lidande” men tvärtom ökar det. Socialisterna är de verkliga vinnarna om Marine Le Pen får många röster, enligt Sarkozy. Det är också allmänt känt att det var av taktiska skäl som Francois Mitterrand införde proportionalitet i valsystemet på åttiotalet, vilket tillät Nationella fronten att få representation och samtidigt splittra högern. 

Sarkozy om socialisternas svikna vallöften... 1983

På radio (France Info) gjorde Sarkozy en intressant jämförelse med socialisternas politik på 1980-talet och idag.  En kort tillbakablick: Francois Mitterrand vann presidentvalet 1981 och vänstern fick regeringsmakten för första gången på länge. Man sjösatte en rad radikala åtgärder som höjd minimilön, sänkt pensionsålder, förstatliganden osv. Efter ett par år, 1983, var däremot ekonomin i dåligt skick och regeringen beslutade att pausa socialismen och genomföra försämringar och neddragningar, vilket skulle visa sig bli permanent. 

Den europeiska och internationella kontexten var inte helt oviktig; i Storbritannien och USA hade Thatcher och Reagan inlett sin nyliberala offensiv några år tidigare. 

Med Sarkozys historieskrivning berodde däremot den ekonomiska krisen på den förda politiken.   ”Då tog det två år, 2012 behövs bara två dagar innan det blir kris” , menade Sarkozy och varnade för att gå samma väg som Spanien och Grekland. Det här är viktiga och avgörande frågor och jag kommer med all säkerhet återkomma till dem  i bloggen.

Morallektioner till höger och vänster

Sarkozy ifrågasatte vänsterns morallektioner när det gäller invandringspolitik och kritiserade ”kaviarvänstern” samtidigt som han försvarade sitt förslag att halvera invandringen. ”Jag kan inte godta en invandring som enbart bygger på önskan att tillägna sig Frankrikes generösa sociala förmåner”, sa Sarkozy. Påminner det inte om Göran Perssons oro för ”social turism” en gång i tiden?

http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2012/article/2012/04/07/sarkozy-attaque-le-ps-et-denonce-ses-lecons-de-morale_1682202_1471069.html

Francois Hollande på turné i förorterna

Francois Hollande  avslutade sin 48-timmars förorts-tour som tagit honom från Vaulx-en-Velin i Lyon till Aulnay sous Bois i Paris. Han åkte pendeltåg tillsammans med vanliga resenärer och ironiserade över Sarkozy som hade behövt poliseskort för att göra samma sak (kanske inte så konstigt, Sarkozy är sittande president, Hollande är inte det, inte än i alla fall). Hollande blev däremot väl mottagen och många ville bli fotograferade med honom. Han måste mobilisera förortens vänsterväljare att överhuvudtaget gå och rösta, valdeltagandet är som lägst i de här områdena. 

På radio (France Info) intervjuades en missnöjd Sarkozyväljare som trots två jobb har svårt att få det att gå ihop och som inte fått det bättre. Han skulle rösta på Hollande den här gången. I inslaget intervjuades också en person med utländsk brytning som ansåg att vänstern är de enda som inte stigmatiserar muslimer.

Hollandes inriktning är intressant. Han ville inte höra talas om någon ”Marshallplan” för förorterna, som Sarkozy lovade 2008. ”Ingen vet ens vem Marshall var, folk i förorterna vill ha uppmärksamhet, respekt och hållbar politik”, menade Hollande som planerar att tillämpa sina generella vallöften speciellt mot förorterna. 

Det handlar om ”generationskontrakt” för att uppmuntra företag att anställa unga och behålla äldre, 60 000 nyanställningar i utbildningsväsendet och 150 000 offentliga ungdomsjobb, framförallt i miljösektorn.  

http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2012/article/2012/04/07/le-banlieue-tour-de-hollande_1682086_1471069.html

Sarkozy och Hollande i tvekamp två veckor innan presidentvalets första omgång

Francois Hollande i Brest, januari 2012.

Med två veckor kvar till första omgången i franska presidentvalet går den hittills oinspirerande valkampanjen in i ett intensivare skede. Invektiven smattrar mellan de olika lägren. I opinionsmätningarna har sittande presidenten, Sarkozy hämtat in något av den främsta utmanarens försprång; socialisternas Francois Hollande har dessutom fått konkurrens till vänster. Som ”tredje man” har nämligen vänsterns Jean-Luc Mélenchon seglat upp efter en stark kampanj (se tidigare inlägg)

Nya opinionsmätningarna kommer dagligen och dikterar valkampanjens stämning, åtminstone i de olika politiska lägren och i media. Personfixeringen är påtaglig, mycket står på spel. Både för den som väljs till presidentposten med dess maktbefogenheter och för de partier som sedan ställer upp i de efterföljande parlamentsvalen. Det handlar om politiska vägval, framförallt mellan höger och vänster. 

Francois Hollande har tidigare presenterat sitt 60-punktsprogram som handlar om skattehöjningar, budgetbalans, fördelningspolitik, jobbsatsningar och offentliga investeringar. Han vill omförhandla europakten och tillföra en tillväxtdimension till den europeiska nedskärningspolitiken. (Läs Olle Svenning som gör en något förskönad beskrivning av Hollandes politik som nog är mer pragmatisk än något annat).

Nicolas Sarkozys 32-punktsprogram handlar bland annat om åtstramningar, budgetbalans, minskad invandring, höjd moms, flexiblare löner och sänkta arbetsgivaravgifter. Det senaste förslaget är att tidigarelägga pensionsutbetalningar, från 8:e till 1:a dagen i månaden och underlätta för folk att skaffa körkort. 

Socialisterna var inte nådiga i sina kommentarer:

”Allt det för det. Vi såg en tvekande, obekväm, stel och litet frånvarande kandidat. I grund och botten tror han själv inte på det. Det var en påtvingad övning för honom, han ville göra det så sent som möjligt, så oprecist som möjligt” (Michel Sapin, ansvarig för Hollandes program).

Sarkozy sparar inte heller på krutet: ”Vill ni ha det som i Spanien, eller Grekland?” frågar han retoriskt med hänvisning till Hollandes program och ”utgiftsfest”. Vidare är han är ingen riktig ledare som aldrig har kunnat säga nej och ta svåra men nödvändiga beslut och på besök vid Frankrikes äldsta kärnkraftsverk i Fessenheim, som Hollande lovat stänga, vibrerade Sarkozy av indignation; Hollande säljer ut arbetstillfällen för ett samarbetsavtal mellan socialisterna och de gröna.

En kampanj som undviker de verkliga frågorna

Ordfäktningen säger något om en valkampanj som inte når upp till utmaningarna Frankrike står inför med kroniskt handelsunderskott, budgetunderskott, hög arbetslöshet och ökande klassklyftor. Den kapitalistiska ekonomin hackar betänkligt och huvudkandidaterna föreslår lappa-och-laga-lösningar som en enig (borgerlig) mediakör underkänner (även svensk media, se denna DN-krönika). Och de mindre kandidaterna utmålas som extrema; Marine Le Pen vill avskaffa euron och återinföra francen, vänsterns Mélenchon föreslår inga besparingar bara nya utgifter på hundratals miljarder euro och de grönas Eva Joly.. tja, hon har helt misslyckats med sin kampanj.

Francois Hollande är rädd för att lova för mycket och vill inte hamna i en svekdebatt vid en valseger. Därför lovar han inget som han inte kan hålla, enligt honom själv. Och Nicolas Sarkozy gör allt för att undvika en debatt om hans ekonomiska och sociala misslyckanden under den senaste mandatperioden (samt den föregående då han var minister).  

Vad säger då de senaste opinionsmätningarna? 

Följande information är hämtad från France télévisions hemsida.   Sammanfattningsvis kan sägas att Sarkozy tycks ha gått om Hollande i första omgången, men fortfarande får se sig klart besegrad av samma Hollande i den andra omgången. Det beror på fördelningen av rösterna från de övriga kandidaterna i första omgången. I första omgången kämpar följande om platsen som "tredje man": Jean-Luc Mélenchon (Front de gauche, vänster), Marine Le Pen (Front national) och Francois Bayrou (Modem). 

-          Ifop-Fiducials dagliga opinionsmätning från igår (fredag), publicerad i Paris Match ger följande siffror för första omgången; Sarkozy, 29% (+0,5% jämfört med en vecka tidigare), Hollande 26,5% (-0,5%). Därefter följer Marine Le Pen, 16,5%, (+0,5%) Jean-Luc Mélenchon 12,5% ( -1%), Francois Bayrou 10% ( -0,5%). I den andra omgången leder Hollande fortfarande klart över Sarkozy, 53%-47% (-1% för Hollande).  68% är säkra på sitt val.   36% tror på vinst för Hollande, 33% tror på Sarkozy (+4).

-          I senaste IPSOS är den enda större skillnaden att vänsterns Jean-Luc Mélenchon på 14,5% är större än Marine Le Pen (14%) och har seglat upp som den ”tredje mannen” bakom två huvudfavoriterna.

-          CSA för BFM/RMC/20 minutes/CSC från i onsdags; Sarkozy 30%, Hollande 29% (+3), Mélenchon 15% (+3) Marine Le Pen 13% (-2) och Bayrou 10% (-2,5). Hollande vinner över Sarkozy i andra omgången, 54-46.

-          I OpinionWay-Fiducial för LCI et Le Figaro från i torsdags får Sarkozy 28,5%,(+0,5) Hollande 26%,(-1,0), Marine Le Pen 16% (-1), Jean-Luc Mélenchon 14% (+3%), Francois Bayrou 11% (-1).  I andra omgången får Sarkozy 47% (+1) och Hollande 53%.

Jag har inte tagit med de mindre kandidaterna som får 1-2% eller mindre. Europe-Ecologies- Les Verts (de grönas) kandidat Eva Joly hör till dem, liksom trotskisterna Poutou och Arthaud, gaullisten Dupont-Aignan och konspirationisten Cheminade.   

För alla undersökningar gäller att Hollande får de flesta av Mélenchons röster i den andra omgången och Sarkozy får kring 30-40% av Le Pen och Bayrous röster. Tidigare gick Bayrous sympatisörer i större utsträckning till Hollande.

”Händelserna i Toulouse som förstärkt Nicolas Sarkozys ställning som sittande president är utan tvivel bidragande till den här utvecklingen” bedömer Bruno Jeanbart på Opinionway.  

Hollande gynnas av anti-sarkozysmen men har svårt att mobilisera stöd av egen kraft

Socialisterna hade inte räknat med något annat. Hollandes gigantiska försprång från i höstas (60-40 mot Sarkozy) var dömt att jämnas ut. Frågan är hur mycket, och om Sarkozy till och med kan gå om - och vinna valet. Enligt mätningarna bygger Hollandes ledning i stor utsträckning på motvilja mot att se Sarkozy omvald (anti-sarkozysmen) än på aktivt stöd för Hollande. Och även om socialisten har större förtroende i sociala frågor, jobb och ekonomi så leder sittande president i frågor kopplade till ”presidentbarhet”. Valdeltagandet ser enligt undersökningarna ut att bli lägre än 2007 och 2002, vilket kan drabba både Hollande (unga, arbetarklass) och Sarkozy (liberala mittenväljare som tycker att han är för långt till höger).

Avslutningsvis beror prognoserna självfallet också på vem som står bakom dem. En artikel i mitten-vänstertidningen Nouvel Observateur argumenterar trovärdigt för att ingen kandidat tidigare har förlorat med ett så stabilt försprång som Hollandes (det har sedan en tid stabiliserats kring 45-55 i andra omgången). Högertidningen Le Figaro har i sin tur en artikel av två forskare som med en matematisk formel som tar hänsyn till olika statistiska faktorer visar att Sarkozy kan vinna valet, om än knappt.

Förnuft (Hollande) och känsla (Sarkozy)

Jag vågar mig inte på en gissning. Sociologiskt tycks väljarkåren (obs, inte befolkningen i helhet) delad på hälften mellan höger och vänster. Men med tanke på opinionssiffrorna och att Sarkozy är så nära förknippad med den marknadsliberala politik som gick bankrutt i och med finanskrisen borde Hollande vinna. Men Sarkozy och hans rådgivare är skickliga kampanjmakare och han försöker förstås vända finanskrisen till sin fördel (och skylla misslyckanden på). Dessutom tvekar han inte att flörta med Nationella frontens väljare, även om det leder långt högerut. Sarkozy lämnar därtill ingen oberörd, han är mer karismatisk än Hollande.