Hollandes triangulering och sarkozysmens misslyckande

Kraftigt förkyld och med sömnsvårigheter har jag stigit upp tidigt denna lördag. Grannarna på andra sidan gården festar fortfarande. Jag passar på att dricka en kaffe, prata med katterna och läsa några artiklar på Le Mondes hemsida mellan hostattackerna. Den första handlar om hur de franska socialisterna och Francois Hollande har skärpt sin invandringspolitik inför valet imorgon. Under valrörelsen gjorde socialisterna allt för att tvätta bort stämpeln som alltför positiva till invandring. En triangulering à la francaise? Opinionen har bedömts vara sådan att en annan inställning hade äventyrat valsegern på söndag. Artikeln på franska finns här.

En annan artikel handlar om Nicolas Sarkozys misslyckande, skriven av filosofen Yves Charles Zarka. Det handlar om fyra saker.

1. Sarkozy har närmat sig extremhögern och därmed ”republikaniserat” dess politik, dvs tagit in den från extremismens kyla.

2.  Han ville vardagliggöra presidentmakten och föra den närmare folket men sänkte dess värdighet, och därmed statens värdighet i folkets ögon. Med ständig kommunikation och PR, hyperaktivitet på alla fronter och en personlig stil som stuckit i ögonen på folk har känslan för allmänintresset försvunnit.  

3. Hyperaktiviteten har också brutit mot några av republikens grundläggande värden, som maktdelningen mellan presidenten, regeringen, parlamentet och rättsväsendet. Om den exekutiva makten är total, blir dess ansvar också totalt. Den allmänna opinionen har därför varit extra hård mot Sarkozy som inte lyckats hålla vallöftena från 2007, t ex minskad arbetslöshet och avskaffande av hemlösheten.

4. Den sista punkten handlar om rättfärdigandet av de superrika, höga löner och ”gyllene” fallskärmar för att behålla kompetens i landet. Därför har Sarkozy sig själv att skylla att han fått etiketten ”de rikas president” av folket som reagerat mot de ökande skillnaderna mellan rika och fattiga.

Artikel sammanfattar huvuddragen i sarkozysmen. Ta tex punkten tre ovan, om maktdelning. Hur har tidigare presidenter (Mitterrand och Chirac) kunnat bli omvalda? En anledning är att presidenten tidigare suttit i sitt elefenbenstorn i Elyseepalatset och låtit regering och premiärminister ta smällarna. Har det blåst ordentligt har de bytt premiärminister. Sarkozy har vänt på ordningen och degraderat premiärministern till en simpel underhuggare. Så har också han behållit den omtyckte Francois Fillon under hela mandatperioden.

Sarkozy var en sentida, fransk Reagan/Thatcher och timingen kunde inte varit sämre för honom; han valdes 2007 på ett marknadsliberalt credo och löften om reformer och förändringar. Från och med 2008 tvingades han istället hantera finanskrisen på heltid. Om krispolitiken förhindrat Frankrike från Greklands och Spaniens öde har den saknat övertygande insatser för nya jobb och företagande, ett bättre skattesystem och minskade klassklyftor. Lägg därtill de fyra punktera ovan och voìla, du har Sarkozys politiska testamente.  

Filosofen avslutar artikeln med ett villkorat ”lycka till Francois Hollande”. Det kommer snabbt att vara möjligt att bedöma om vallöftena genomförs och de höga förväntningarna infrias. Politikernas exemplaritet? Med tanke på att socialistpartiet kommer behärska alla administrativa nivåer och partiets tidigare korruptionshistorier finns mycket att leva upp till. Men ännu viktigare är huruvida verkliga reformer kommer genomföras för att återindustrialisera landet och skapa jobb eller om det bara blir ytliga lagstiftningsåtgärder.

Artikeln, på franska, finns att läsa här.

Ps. Författningsdomstolen har överraskande upphävt brottet ”sexuellt ofredande” pga oklarheter i lagtexten. Alla pågående rättegångar upphävs. Justitieministeriet uppmanar ändå drabbade att polisanmäla men under andra brottsrubriceringar innan lagtexten setts över.  Man får verkligen hoppas att det inte dröjer länge trots valtiderna.

Dagens ord: Gavroche. 

En fiktiv karaktär i Victor Hugos Misérables, urtypen av 1800-talets gatunge i Paris. På engelska Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gavroche

Kulturhuset Centre Pompidou i Paris, namngiven
efter presidenten Georges Pompidou. 

Hollande får nytt stöd och Sarkozy är slagkraftig in i det sista

Idag är sista kampanjdagen inför franska presidentvalet på söndag. Opinionsmätningarna ger Hollande en klar seger, men de osäkra väljarna är många. Mittenpolitikern Francois Bayrou, femma i valets första omgång, meddelade igår sitt stöd för Francois Hollande, och den andra kandidaten, Nicolas Sarkozy, var på morgonen i radiokanalen Europe1:s studio.

 Francois Bayrous stöd till Socialistpartiets kandidat kom litet oväntat. Den liberala mitten i fransk politik, som Bayrou förkroppsligar som ledare för partiet Modem, har länge samarbetat med de konservativa. Nu räknar han med att Hollande vinner på söndag och att fransk mitten-höger står inför stora förändringar, inför sommarens parlamentsval och under kommande mandatperiod. 

Frågan är hur stor inverkan utspelet har på de drygt 9% som röstade på Bayrou i första omgången. Enligt opinionsmätningarna uppger en tredjedel att de ska rösta på Hollande, en tredjedel på Sarkozy och en tredjedel avstå. Socialistpartiet jublade men Hollande underströk att de inte fört några samtal, det var inte ett villkorat stöd på något sätt. Sarkozys partikamrater och Bayrous tidigare regeringskollegor talade om ett misstag och en ensam röst utan betydelse. (Bayrou var utbildningsminister i Chiracs konservativa regering).

 Bayrous korta uttalande var skarpt, ja han gav rent av Sarkozy en rejäl örfil.  Han förklarade att anledningen till ställningstagandet var Sarkozys jakt efter extremhögerns väljare, hans ”fixering vid invandring och gränser”. Bayrou anklagade Sarkozy för att valt en ”våldsam” linje i valrörelsen, i motsättning till ”mina värderingar, och gaullismen”. ”Hur hamnade vi här? Det är vad det här valet handlar om”.   

Sarkozy på morgonradio

Nicolas Sarkozy var på radio imorse, på Europe 1. Hans första officiella kommentar till Bayrous ställningstagande var att Modemledaren redan 2007, då han kom trea i valet, tagit ställning mot Sarkozy i valets andra omgång och att det är konstigt att han nu ska rösta på Hollande vars ekonomiska politik Bayrou själv dömt ut som oansvarig.

Han var lika slagkraftig som vanligt, Sarkozy. ”Jag var uträknad ändå från början men fransmännen har överraskat alla observatörer, media och opinionsmätningar”. I beskrivningarna om att Hollande och vänstern kommit undan med grovheter, medan media nästan bedrivit kampanj mot Sarkozy. ”Le Pens väljare är inte en andra klassens människor,  ingen säger något när socialisternas kandidat vänder sig till alla väljare, varför skulle jag vara förhindrad att vända mig till alla väljare utom de sex miljoner som röstade på Madame Le Pen?”  Sarkozy gjorde samtidigt klart att det är uteslutet att samarbeta med "familjeföretaget Nationella fronten".

Sedan argumenterade kandidat-presidenten lika energiskt mot några av Francois Hollandes förslag (fler statsanställda och höjning av smic, minimilönen bland annat). ”Har man inte koll på statens finanser hamnar vi i samma läge som Spanien!” En svensk sosse eller moderat skulle inte säga emot..

Sarkozy försvarade sina reformer;  en miniminivå på vissa offentliga tjänster i händelse av strejk (kollektivtrafik och i skolan), ökad autonomi (makt) till universitetsledningarna, pensionsreform, minskade utgifter m.m. Efter några avlutande frågor från lyssnarna var en och en halv timme med Sarkozy slut. Han skyndade vidare till de sista insatserna i valrörelsen och i studion tog de politiska satirikerna och rösthärmarna över.

Nicolas Sarkozy på valmöte i Toulon igår varnade för vänstern och avslutade
 med att det återstår en dag för att övertyga till "den vackraste segern.."
Men opinionsmätningarna ger segern till Francois Hollande (47,5 - 52,5) 

Grälsjuk och intensiv face-à-face Hollande - Sarkozy

Höjdpunkten inför franska presidentvalet på söndag var onsdagkvällens tv-duell mellan Francois Hollande och Nicolas Sarkozy. Eller höjdpunkt och höjdpunkt, tillförde den egentligen något nytt? Jag följde den tre timmar långa debatten tillsammans med ett fyrtiotal socialister i partiets lokaler i Brest och fick bland annat höra Sarkozy upprepa Sverige tre gånger i en jämförelse (se nedan, under stycket om statsskuld..) Det var en intensiv, spänd och aggressiv debatt som inte sparade på ironiska fraser, glåpord och anklagelser.  Sakfrågor som behandlas var bland annat finans- och skuldkrisen, ekonomin, jobben, kärnkraften, invandring, presidentrollen och utrikesfrågor (militärnärvaron i Afghanistan).

Det här är mina intryck efter  kvällens drabbning. Hollande hade en betryggande ledning i opinionsmätningarna att försvara och framstod som påläst, rapp i svaren och presidentlik där han satt rak i ryggen mitt emot Sarkozy. Men också arrogant, undflyende och ibland motsägelsefull. Ett typiskt uttalande; ”avbryt mig inte, jag gör det inte när ni talar”. Det gjorde han visst, flera gånger. Sarkozy framstod energisk men ofta trängd och besvärad, lutande mot bordet och med sitt vanliga ticks att ”hoppa” med axlarna. Många i partilokalen härmade roat.. Trots grovt språkbruk lyckades han inte komma åt Hollande som svävade en bit ovanför och alltid gav svar på tal, vasst men elegant. Socialisterna i Brest var övertygade om vem som vann debatten..

Hollande inledde med tal om att ena istället för att så splittring, bland annat med tanke på att Sarkozy den 1 maj anordnat ett konkurrerande massmöte och talat om ”riktigt” arbete och ”riktiga” arbetare (med klang från den nazivänliga Vichyregimen). Sarkozy menade att han lyckats genomföra reformer utan våldsamma reaktioner och beklagade sig över den hatkampanj han varit utsatt för där han till och med jämförts med Hitler. ”Monsieur Sarkozy, ni får svårt att  framstå som ett offer”,  svarade Hollande.

Jobb och ekonomi. Socialisten kritiserade den ökade arbetslösheten och vill att sparkapital investeras i företagen via en offentlig bank, att arbetsgivaravgiften för unga sänks samtidigt som en äldre får behålla sin anställning och att EU skaffar sig en tillväxtmål. Sarkozy försvarade sig; i Frankrike har arbetslösheten ökat mindre än i andra länder under krisen. Företagen har fått lägre skatter, arbetsgivaravgiften har sänkts och arbetslösa ska erbjudas yrkesutbildning. På tiden! Ironiserade Hollande med hänvisning till att Sarkozy befunnit sig i maktens högsta boningar i 10 år men skyller ifrån sig misslyckanden. Hollande har dock problem med exemplet Tyskland;  å ena sidan anklagar han Sarkozy för att Frankrike halkat efter och inte följt i Tysklands fotspår (sänkta löner och socialförsäkringar osv) å andra sidan kritiserar han Sarkozys tyskinspirerade förslag (höjd moms, företagsavtal om möjlighet till lönesänkningar och deltidsarbetslöshet vid lågkonjunktur i syfte att rädda jobb).

Förslagen för ökad köpkraft; Hollande ville reglera el-, gas-, vatten- och bensinpris samt höja barnbidraget med 25% till hösten. Sarkozy försvarade de skattefria övertidstimmarna som gett ökade inkomster för 9 miljoner arbetstagare och som Hollande lovar beskatta igen samt kritiserade hårt prisregleringarna; ”det är konsumenten som såklart får betala för er demagogi!” utbrast han.

Statsskuld, sifferexercis och jämförelser med andra länder. Hollande menade att Sarkozy ökat statsskulden och sänkt de rikas skatter. Presidenten i sin tur anklagade Hollande för att vara en ”lögnare” då han hävdat att Sarkozy avskaffat förmögenhetsskatten (de skatteförändringar som genomförts under mandatperioden har inneburit att höga löner har beskattats mer och förmögenheter mindre). Statsskulden berodde enligt Sarkozy på strukturella orsaker och finanskrisen och han efterlyste Hollandes besparingsprogram. Sarkozy påpekade vidare att Hollande inte kan beskylla honom för att sänka skatter eftersom bara Sverige har högre skatter än Frankrike! Hollande svarade ungefär att  "jo, det kan jag visst, för du har både sänkt skatter för de rika och höjt den för alla andra!"

EU och euron. Hollande vill förhandla fram en tillväxtdel i europakten (om minskade underskott). Vidare vill han införa euroobligationer (göra statsskulderna till en EU-skuld), stärka strukturfonderna och införa en finansskatt. Sarkozy menade att euroobligationer är att ta över statsskulden för Grekland och andra problemländer och att de andra förslagen redan är genomförda samt att han lyckats få Europeiska centralbanken att agera i krisen i strid med fördragen (som svar på Hollandes anklagelse att han vikit sig för Angela Merkel som varit skeptisk till en mer EU-keynesiansk agenda).    

Invandring/integration. Hollande pressade Sarkozy på frågan om utomeuropeiska invandrares rätt att rösta i lokalval och den koppling högerkandidaten gör mellan islam, invandring och ”tensions communautaires” (spänningar mellan olika etniska och religiösa grupper) för att motivera sitt motstånd mot förslaget. Sarkozy svarade att han vill ha en fransk islam, inte islam i Frankrike och inga speciella tider i badhusen eller halal-kött i skolbespisningen. Socialisten menade att han inte kände till några sådana krav från franska muslimer och utlovade en folkomröstning i frågan om han inte får en tillräcklig parlamentarisk majoritet för att ändra konstitutionen.

Kärnkraft. Sarkozy kritiserade hårt socialistpartiets deal med de gröna om att minska på kärnkraften. Hollande hänvisar dock till sitt eget program (han vill sänka kärnkraftens andel av elproduktionen från 75% till 50% till 2025 samt under kommande mandatperiod stänga en reaktor, i Fessenheim) och sade sig inte vara bunden av parti-överenskommelsen.

Vilken sorts president? Sarkozy inledde; presidenten ska vara engagerad, ta beslut när det krävs, ta ansvar och vara erfaren. ”jag föreslår en ny fransk tillväxtmodell” och ”jag har gett allt, men inte lyckats med allt”. Han kritiserade den tidigare socialistiske premiärministern Jospins ”vi kan inget göra” med anledning av fabriksnedläggelsen i Vilvoorde för ett antal år sedan. Hollande räknar upp sexton förslag genom att inleda med ”Jag, som republikens president…” Det handlade om en opartisk och korruptionsfri statsledning: ”...kommer inte utse public service-chefen", "…kommer se till att rättsväsendet är oberoende" "…vara exemplarisk ”. I själva verket var det sexton anklagelsepunkter mot Sarkozys excesser. Presidenten attackerar ironiskt; "jag, jag, jag".. och ”ni har hållit ett vackert tal, man blir tårögd”. Sen anklagade de varandra för hemliga möten i fina salonger och favoritism. Sarkozy sade sig inte vilja få morallektioner från Dominique Strauss-Kahns parti.. ”men det var inte jag som utsåg honom till IMF-chef” , replikerade Hollande.

I ett avslutande inlägg uppmanade Hollande väljarna att bedöma Sarkozy utifrån resultatet av hans politik; arbetslöshet, invandring, otrygghet.. Och Sarkozy vände sig till alla fransmän, inklusive Marine Le Pens väljare som vill ha trygghet och gränser och liberalen Francois Bayrous väljare som vill ha budgetbalans.

Sammanfattning. Det var som om Sarkozys alla dundrande anklagelser från valmötena fungerade sämre i en tv-studio inför en Hollande som inte lät sig gäckas. Debatten avrundar en valrörelse med ombytta roller där den sittande presidenten framstått som utmanare och där oppositionens kandidat ridit på anti-sarkozysmen utan att själv behöva stå för slagen under bältet. Det hindrar inte att ansvaret för nederlaget är Sarkozys eget. Hans politik är kanske inte så katastrofal som Hollandelägret vill göra gällande, men långtifrån tillräcklig på viktiga områden som jobben, ekonomin, välfärden.

Studentföreningen UNEF uppmanar på en affisch
 ungdomar att rösta i presidentvalet