Affären Cahuzac

Den här bloggposten handlar om den franske budgetministern som tvingats avgå sedan han erkänt skattefusk. Mer om det längre ned. 

Det saknas förvisso inte franska samhällsfrågor att skriva om nu när jag åter börjar skriva på bloggen. Det politiska läget var redan innan ministerskandalen kritiskt med stillastående ekonomi, rekordstor arbetslöshet och rekordlåga opinionssiffror för presidenten och hans regering. 

I dagarna har parlamentet röstat igenom arbetsmarknadsreformer som beskrivs som fransk “flexicurité”, det vill säga försämringar för arbetstagare i syfte att rädda jobb. Det kommer en text om det. 

Doseringen av åstramningar och satsningar diskuteras livligt ända upp på regeringsnivå och EUs ensidiga åstramningspolitik hamnar ofta i skottgluggen utan att Frankrike för den skull lyckas skapa motvikt mot den tyska linjen annat än genom att släppa lite på budgetdisciplinen (det utlovade målet om 3% budgetunderskott för 2013 kommer inte att hållas). De annars okritiska försiktiga kommentatorerna, exempelvis i Le Monde, har börjat ifrågasätta euron och svårigheterna med en valutazon som inte är optimal. 

Annat som det finns anledning att återkomma till är frågan om homoäktenskap som har rört upp känslorna, skattehöjningen för rika som bidde en företagsskatt, skolveckan som kommer att förlängas och så ämnar jag skriva lite om Brest och livet här.

Jérôme Cahuzac och det schweiziska bankkontot

I måndags gick jag på ett välbesökt möte hos socialisterna i Brest. Ministern och tidigare brestbon Benoît Hamon var i stan. Han hade nog föredragit att tala om de områden han ansvarar för; social ekonomi och konsumentfrågor men ämnet var självklart något annat, nämligen skandalen kring hans tidigare kollega, budgetministern Jérôme Cahuzac. En skandal som skakar socialisterna vid makten och får många att svära över politikerskrået, “tous pourris”, alla är lika ruttna, höger som vänster. Följande bygger till stor del på artiklar från Le Monde, Le Figaro och annan mainstreammedia.

Cahuzac var en av François Hollandes viktigaste ministrar. Han stod i frontlinjen för regeringens budgetsanering. En pragmatiker ut i fingerspetsarna tillsammans med finansministern Moscovici. Förra mandatperioden var han oppositionens ordförande i nationalförsamlingens finansutskott innan dess ministerrådgivare, konsult i läkemedelsbranschen och en karriär som plastkirurg i Paris.

Han hade sedan december kategoriskt förnekat “scoopet” från journalisterna på sajten Mediapart om ett hemligt bankkonto i Schweiz dit han skulle ha fört undan 600 000 euro för att undgå beskattning och sedan fört dem vidare till Singapour. Det var såklart graverande uppgifter för en minister som skulle bekämpa skattefusk. Och François Hollande, presidenten, hade ju lovat exemplariska ministrar till skillnad från skumraskaffärerna under Sarkozy.  

By Cyclotron [CC-BY-SA-3.0
(http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)],
via Wikimedia Commons

Mediapart stödde sig på uppgifter från en tjänsteman på skatteverket som hade börjat undersöka finansieringen av ett lägenhetssköp samt en inspelning av ett telefonsamtal där någon som sades vara Cahuzac nämnde ett bankkonto i Schweiz. Men ministern gick till motattack. Förnekade högdraget och arrogant uppgifterna (Carl Bildt hade inte gjort det bättre!) och anmälde Mediapart för förtal. Han vek inte ens när en utredning om skattebrott inletts, den 19 mars, men då hade situationen blivit ohållbar och han avgick för att sköta sitt försvar. Det förvånade mig då att avgången inte blev en större affär, istället var det alla mot Mediapart. Etablissemanget slöt upp mangrant bakom Cahuzac.

Men den 2 april, inför Le Canard Enchaînés avslöjande att Cahuzac till domstolen bekräftat existensen av ett bankkonto i Schweiz, gick han själv ut på sin blogg och erkände att uppgifterna hela tiden varit korrekta. På sin blogg skriver han “j’ai été pris dans une spirale de mensonge”, jag blev fast i en spiral av lögner.

Affären innehåller många pikanta detaljer; bandinspelningen från politiska motståndare i staden där Cahuzac varit borgmästare. Att hans fru, som Cahuzac ligger i skilsmässoförhandlingar med, har anlitat privatdetektiver och har en advokat som är gift med partiledaren för UMP, högerpartiet. Andra komprometterande omständigheter som kommit i ljuset; socialisten Cahuzac var tidigare dömd för att ha svartanställt en filippinsk städerska utan uppehållstillstånd och han hade nära privata och affärsmässiga relationer med folk från högerextrema kretsar sedan lång tid tillbaka. Hans lukrativa jobb för läkemedelsindustrin efter tiden på hälsoministeriet har rest frågor i skenet av de senaste årens läkemedelsskandaler.

Fortfarande återstår viktiga frågor; varifrån kom pengarna? Hur stor var beloppet, egentligen? Det har förekommit uppgifter i media om ett belopp på 15 miljoner euro.. Hur mycket visste finansministern Moscovici, vad visste premiärminister Ayrault och president Hollande? Försökte de skydda Cahuzac?

På ett annat plan ställs frågan om det är en enskild persons karaktärsbrist eller tecken på ett systemfel, en mer utbredd korruption. I valrörelsen höll Hollande ett bejublat tal i Bourget där han utmålade storfinansen som sin fiende och hotade med att Republiken skulle jaga fatt på finansbrottslingarna. Benoît Hamon kunde i Brest vittna om skadan som Cahuzac åsamkat trovärdigheten för honom som minister i olika sammanhang. Inte blev det bättre när det avslöjats att president Hollandes kampanjkassör var innehavare av bankkonton i ett skatteparadis.

Hollande har presenterat åtgärder för att bekämpa korruption och skattefusk samt göra det politiska livet mer genomskinligt men många detaljer är oklara. Politiker har på eget initativ redovisat sin ekonomi.    

Och Cahuzac har uteslutits ur socialistpartiet.