Sarkozy och Hollande i tvekamp två veckor innan presidentvalets första omgång

Francois Hollande i Brest, januari 2012.

Med två veckor kvar till första omgången i franska presidentvalet går den hittills oinspirerande valkampanjen in i ett intensivare skede. Invektiven smattrar mellan de olika lägren. I opinionsmätningarna har sittande presidenten, Sarkozy hämtat in något av den främsta utmanarens försprång; socialisternas Francois Hollande har dessutom fått konkurrens till vänster. Som ”tredje man” har nämligen vänsterns Jean-Luc Mélenchon seglat upp efter en stark kampanj (se tidigare inlägg)

Nya opinionsmätningarna kommer dagligen och dikterar valkampanjens stämning, åtminstone i de olika politiska lägren och i media. Personfixeringen är påtaglig, mycket står på spel. Både för den som väljs till presidentposten med dess maktbefogenheter och för de partier som sedan ställer upp i de efterföljande parlamentsvalen. Det handlar om politiska vägval, framförallt mellan höger och vänster. 

Francois Hollande har tidigare presenterat sitt 60-punktsprogram som handlar om skattehöjningar, budgetbalans, fördelningspolitik, jobbsatsningar och offentliga investeringar. Han vill omförhandla europakten och tillföra en tillväxtdimension till den europeiska nedskärningspolitiken. (Läs Olle Svenning som gör en något förskönad beskrivning av Hollandes politik som nog är mer pragmatisk än något annat).

Nicolas Sarkozys 32-punktsprogram handlar bland annat om åtstramningar, budgetbalans, minskad invandring, höjd moms, flexiblare löner och sänkta arbetsgivaravgifter. Det senaste förslaget är att tidigarelägga pensionsutbetalningar, från 8:e till 1:a dagen i månaden och underlätta för folk att skaffa körkort. 

Socialisterna var inte nådiga i sina kommentarer:

”Allt det för det. Vi såg en tvekande, obekväm, stel och litet frånvarande kandidat. I grund och botten tror han själv inte på det. Det var en påtvingad övning för honom, han ville göra det så sent som möjligt, så oprecist som möjligt” (Michel Sapin, ansvarig för Hollandes program).

Sarkozy sparar inte heller på krutet: ”Vill ni ha det som i Spanien, eller Grekland?” frågar han retoriskt med hänvisning till Hollandes program och ”utgiftsfest”. Vidare är han är ingen riktig ledare som aldrig har kunnat säga nej och ta svåra men nödvändiga beslut och på besök vid Frankrikes äldsta kärnkraftsverk i Fessenheim, som Hollande lovat stänga, vibrerade Sarkozy av indignation; Hollande säljer ut arbetstillfällen för ett samarbetsavtal mellan socialisterna och de gröna.

En kampanj som undviker de verkliga frågorna

Ordfäktningen säger något om en valkampanj som inte når upp till utmaningarna Frankrike står inför med kroniskt handelsunderskott, budgetunderskott, hög arbetslöshet och ökande klassklyftor. Den kapitalistiska ekonomin hackar betänkligt och huvudkandidaterna föreslår lappa-och-laga-lösningar som en enig (borgerlig) mediakör underkänner (även svensk media, se denna DN-krönika). Och de mindre kandidaterna utmålas som extrema; Marine Le Pen vill avskaffa euron och återinföra francen, vänsterns Mélenchon föreslår inga besparingar bara nya utgifter på hundratals miljarder euro och de grönas Eva Joly.. tja, hon har helt misslyckats med sin kampanj.

Francois Hollande är rädd för att lova för mycket och vill inte hamna i en svekdebatt vid en valseger. Därför lovar han inget som han inte kan hålla, enligt honom själv. Och Nicolas Sarkozy gör allt för att undvika en debatt om hans ekonomiska och sociala misslyckanden under den senaste mandatperioden (samt den föregående då han var minister).  

Vad säger då de senaste opinionsmätningarna? 

Följande information är hämtad från France télévisions hemsida.   Sammanfattningsvis kan sägas att Sarkozy tycks ha gått om Hollande i första omgången, men fortfarande får se sig klart besegrad av samma Hollande i den andra omgången. Det beror på fördelningen av rösterna från de övriga kandidaterna i första omgången. I första omgången kämpar följande om platsen som "tredje man": Jean-Luc Mélenchon (Front de gauche, vänster), Marine Le Pen (Front national) och Francois Bayrou (Modem). 

-          Ifop-Fiducials dagliga opinionsmätning från igår (fredag), publicerad i Paris Match ger följande siffror för första omgången; Sarkozy, 29% (+0,5% jämfört med en vecka tidigare), Hollande 26,5% (-0,5%). Därefter följer Marine Le Pen, 16,5%, (+0,5%) Jean-Luc Mélenchon 12,5% ( -1%), Francois Bayrou 10% ( -0,5%). I den andra omgången leder Hollande fortfarande klart över Sarkozy, 53%-47% (-1% för Hollande).  68% är säkra på sitt val.   36% tror på vinst för Hollande, 33% tror på Sarkozy (+4).

-          I senaste IPSOS är den enda större skillnaden att vänsterns Jean-Luc Mélenchon på 14,5% är större än Marine Le Pen (14%) och har seglat upp som den ”tredje mannen” bakom två huvudfavoriterna.

-          CSA för BFM/RMC/20 minutes/CSC från i onsdags; Sarkozy 30%, Hollande 29% (+3), Mélenchon 15% (+3) Marine Le Pen 13% (-2) och Bayrou 10% (-2,5). Hollande vinner över Sarkozy i andra omgången, 54-46.

-          I OpinionWay-Fiducial för LCI et Le Figaro från i torsdags får Sarkozy 28,5%,(+0,5) Hollande 26%,(-1,0), Marine Le Pen 16% (-1), Jean-Luc Mélenchon 14% (+3%), Francois Bayrou 11% (-1).  I andra omgången får Sarkozy 47% (+1) och Hollande 53%.

Jag har inte tagit med de mindre kandidaterna som får 1-2% eller mindre. Europe-Ecologies- Les Verts (de grönas) kandidat Eva Joly hör till dem, liksom trotskisterna Poutou och Arthaud, gaullisten Dupont-Aignan och konspirationisten Cheminade.   

För alla undersökningar gäller att Hollande får de flesta av Mélenchons röster i den andra omgången och Sarkozy får kring 30-40% av Le Pen och Bayrous röster. Tidigare gick Bayrous sympatisörer i större utsträckning till Hollande.

”Händelserna i Toulouse som förstärkt Nicolas Sarkozys ställning som sittande president är utan tvivel bidragande till den här utvecklingen” bedömer Bruno Jeanbart på Opinionway.  

Hollande gynnas av anti-sarkozysmen men har svårt att mobilisera stöd av egen kraft

Socialisterna hade inte räknat med något annat. Hollandes gigantiska försprång från i höstas (60-40 mot Sarkozy) var dömt att jämnas ut. Frågan är hur mycket, och om Sarkozy till och med kan gå om - och vinna valet. Enligt mätningarna bygger Hollandes ledning i stor utsträckning på motvilja mot att se Sarkozy omvald (anti-sarkozysmen) än på aktivt stöd för Hollande. Och även om socialisten har större förtroende i sociala frågor, jobb och ekonomi så leder sittande president i frågor kopplade till ”presidentbarhet”. Valdeltagandet ser enligt undersökningarna ut att bli lägre än 2007 och 2002, vilket kan drabba både Hollande (unga, arbetarklass) och Sarkozy (liberala mittenväljare som tycker att han är för långt till höger).

Avslutningsvis beror prognoserna självfallet också på vem som står bakom dem. En artikel i mitten-vänstertidningen Nouvel Observateur argumenterar trovärdigt för att ingen kandidat tidigare har förlorat med ett så stabilt försprång som Hollandes (det har sedan en tid stabiliserats kring 45-55 i andra omgången). Högertidningen Le Figaro har i sin tur en artikel av två forskare som med en matematisk formel som tar hänsyn till olika statistiska faktorer visar att Sarkozy kan vinna valet, om än knappt.

Förnuft (Hollande) och känsla (Sarkozy)

Jag vågar mig inte på en gissning. Sociologiskt tycks väljarkåren (obs, inte befolkningen i helhet) delad på hälften mellan höger och vänster. Men med tanke på opinionssiffrorna och att Sarkozy är så nära förknippad med den marknadsliberala politik som gick bankrutt i och med finanskrisen borde Hollande vinna. Men Sarkozy och hans rådgivare är skickliga kampanjmakare och han försöker förstås vända finanskrisen till sin fördel (och skylla misslyckanden på). Dessutom tvekar han inte att flörta med Nationella frontens väljare, även om det leder långt högerut. Sarkozy lämnar därtill ingen oberörd, han är mer karismatisk än Hollande.