Bloggförklaring och utrikeskrönika.

Varför denna blogg?

Den borde egentligen heta "franska presidentvalsbloggen". Med 51 dagar kvar till presidentvalets första omgång söndagen den 22 april (och andra omgången 6 maj för de två kandidater som går vidare) är ämnet givet. Åtminstone fram till dess. Därefter väntar val till nationalförsamlingen (parlamentet) i juni.

Som jag skrivit härintill i presentationen är sannolikheten stor att bloggen kommer att handla övervägande om politik. Inte enbart fransk politik, men idén är ändå att skriva om fransk politik för svenska läsare. Varför? För att jag befinner mig i Brest och kan följa den på nära håll och för att det inte rapporteras tillräckligt i media från länder som Frankrike och Tyskland. I Sverige (och andra Europeiska länder) vet vi mer om presidentvalet i USA än politiken i våra grannländer som vi delar union med! Jag hoppas därför att bloggen kan fylla ett syfte även om jag i första hand skriver för mig själv. Det vore förmätet att tro på en stor läsekrets men det beror också på vilken kvalitet bloggen kommer hålla..

Första inlägget, förutom "programförklaringen" ovan, är en text som publicerats i Västerbottens Folkblad som utrikeskrönika. Den är något modifierad jämfört med den publicerade texten som kan läsas här.

Amerikanska krigskyrkogården i Normandie.
Foto: Mattias Mattsson

Är alla civilisationer lika mycket värda?

Frågan har rört upp känslorna i den franska presidentvalskampanjen, i full gång sedan Nicolas Sarkozy meddelat att han kandiderar för omval. Claude Guéant, inrikesminister nära Sarkozy, påstod nämligen i ett tal att ”toutes les civilisations ne se valent pas”. Alla civilisationer är inte lika mycket värda. Den franska republiken med frihet, jämlikhet och broderskap är mer civiliserad än de som förtrycker kvinnor och inskränker fri- och rättigheter (läs; islam).

Polemiken uppkommer i ett läge där högerextrema Nationella frontens ledare, Marine Le Pen, har relativt höga opinionssiffror, 16% (Ipsos, 28/2). Socialisternas François Hollande har 31,5% före konservative Sarkozy på 27%. Kandidater från mitten och vänster ställer också upp. De två med flest röster går vidare till andra omgången 6 maj. Många arbetare som röstade på Sarkozy 2007 är så missnöjda att de föredrar Hollande som leder stort i en eventuell duell med Sarkozy.

Marine Le Pen lockar de som känner sig svikna av Sarkozys UMP och Hollandes PS, de två partierna som växlat vid makten. Hon fördömer ”UMPS” och är inte lika kontroversiell som företrädaren, fadern Jean-Marie Le Pen. Väljarna prioriterar frågor om jobb, köpkraft och välfärd men när höger-vänsterkonflikten suddas ut riskerar andra konfliktdimensioner ta över. Det franska valsystemet gynnar förvisso blockpolitik, men skillnaderna mellan Sarkozy och Hollande överdrivs. Frankrike har Europas största muslimska befolkning, fem miljoner. Invandring och islam har länge varit heta frågor, som förbudet mot heltäckande slöja på allmän plats och Sarkozy utlovar en folkomröstning om att förenkla utvisningar. Invandringen har ökat sedan 2007 vilket ger Le Pen vatten på sin kvarn. Hon kritiserar också islam, senast efter avslöjandet att slakterier i Paris tillämpar muslimsk sed, halal.

Efter Guéants uttalande tog debatten fart; vänstern fördömde en variant av ”civilisationernas kamp” à la George W Bush. Antropologen Françoise Héritier anklagar Guéant för rasistiskt uppsåt (Le Monde, 11/2). Hon hänvisar till strukturalismens grundare, Claude Lévi-Strauss som efter andra världskriget gjorde upp med rastänkandet (i Race et histoire, 1952). Att jämföra kulturer är att jämföra äpplen och päron enligt hans synsätt. Han försvarade kulturers olikheter, mångfald och föränderlighet. Samtidigt erkände han tendensen att värdera sin egen kultur högre (etnocentrism). Det utesluter inte att värdera demokratiska fri- och rättigheter högt, under förutsättning att ständigt ifrågasätta tendenser till förtryck och maktmissbruk i dess namn (t ex kolonialismen).

Paradoxalt framstår högerpopulister numera som bärare av universella värden som likhet inför lagen, kvinnors rättigheter och sekularism medan vänstern mumlar, rädd att framstå som imperialister och rasister. Ibland räcker det emellertid att skrapa på ytan för att avslöja illusionen; Le Pen vill till exempel begränsa kvinnors rätt till abort. Men mellan folks upplevda och verkliga problem har högerpopulister vunnit framgångar i hela Europa. Borgerligheten anpassar sig, som i Frankrike, eller rycker på axlarna. Vänstern gör det enkelt för sig och plockar snabbt fram rasiststämpeln, när många av högerpopulismens sympatisörer antagligen bara önskar att invandringen hanteras pragmatiskt som andra politikområden. Som sjukvården, som också handlar om utsatta och lidande, liv och död.