Dödad i sammanstötningar med högerextremister

En ung kille från Brest hamnade på löpsedlarna för en tid sedan. Clément Méric, en vänsteraktivist och antifascist blev anfallen i Paris den 5 juni av en eller flera högerextrema unga skinheads. Han dog någon dag senare i sviterna av anfallet. Ofattbart och fruktansvärt! I media har händelsen förstås fått stort utrymme och utöver den allmänna upprördheten har två olika sätt att beskriva den utkristalliserats. Men först några fakta, vad har hänt ?   

Clément Méric, 19 år, hade påbörjat studier på « Science Po » i Paris (en grande école som utbildar den franska eliten i statsförvaltning, näringsliv, journalistik m.m) efter lysande gymnasiestudier i Brest. Föräldrarna är pensionerade universitetslärare i juridik. Han var engagerad i den antifascistiska, radikala vänstern (« redskins ») och det var när han och några kamrater besökte en butik där både den radikala vänstern och den radikala högern (« batskins ») köper sina kläder som de stötte på ett gäng från JNR, Jeunesses nationalistes révolutionnaires (revolutionär nationalistisk ungdom). Vad som sedan hände har rättsväsendet börjat nysta i, men resultatet var att Clément Méric avled någon dag senare efter ett dödande slag, kanske med ett knogjärn, mot huvudet. Premiärministern har redan uttalat att han vill undersöka om det går att förbjuda JNR och Troisième Voie, en närstående organisation.

Representanter från Socialistpartiet och UMP anklagade snabbt varandra för att försöka dra politisk nytta av dådet. Och i Paris blev de bådas borgmästarkandidater utbuade av Clément Mérics vänstervänner när de kom för att delta i en manifestation. Liknande reaktioner mötte lokala s-politiker i Brest som ville sälla sig till en manifestation på torget framför stadshuset. Istället blev ett litet kvarterstorg, Place Guérin, i den bohemiska stadsdel där jag själv bor samlingspunkten för Mérics vänner i Brest. De spred ett flygblad och klistrade affischer runt stan med budskapet att de etablerade politikerna skulle hålla sig borta.

Det är i beskrivningen av den politiska betydelsen av dödsmisshandeln som media, politiker och och andra som uttalar skiljer sig åt; antingen var det ett politiskt motiverat dåd utförd av fascister och offret var en oskyldig ung kille engagerad mot rasism. Eller så var det en konfrontation mellan två extrema, utomparlamentariska och våldsromantiska grupperingar. Att det råkade bli vänsterkillen som dog var en slump. Vilken beskrivning är närmast verkligheten?

Skinheads och redskins står förvisso ideologiskt långt från varandra men har en del gemensamt identitetsmässigt (t ex klädstil) och i tillvägagångssätt  (utomparlamentarismen, aktivismen). Vissa kanske lockas mer av spänning, äventyr och handling än av traditionell  partipolitik. Ledaren för JNR och Troisième voie, Serge Ayoub, är emellertid en ideolog inom högerextrema kretsar och hans rörelse försöker vinna inflytande i fackföreningar med en social, globaliseringskritisk agenda. Antifa å sin sida beskrivs som en löst organiserad rörelse, antikapitalisk och antirasistisk.

En annan vinkel är att det politiska systemet gynnar sådana rörelser då det inte förmår spegla och kanalisera opinionen fullt ut. Majoritetsvalet ger stora fördelar till de två största partierna, UMP och PS, och marginaliserar de andra. På vänsterkanten brukar PS släppa till några platser till andra partier, framförallt de Gröna, men på  högerkanten hålls FN än så länge utanför (de har tre parlamentsledamöter som de vunnit av egen kraft). Så trots att FN är större än både Gröna och Vänsterpartierna har de fârre parlamentsledamöter. Det är väl inte otänkbart att de åsikterna radikaliseras mer än vad som varit fallet i ett mer proportionellt valsystem.

Från vänster görs också kopplingar till demonstrationerna mot homoäktenskapet under våren och de högerextrema som funnits i dess utkanter. Men socialisterna har också anklagats för slapphet mot de högerextrema och Front national, de gynnas av att högern splittras (UMP har hittills uteslutit allt samarbete med FN, men de tävlar om samma väljare). Jean-Luc Mélenchon, ledaren för Vänsterpartiet (som ingår i Front de gauche med Kommunistpartiet) har klagat på att UMP och PS jämställer Front de gauche och Front national. Mélenchon, som helhjärtat ställt sig bakom antifa, kritiserar också att media inte gjort så stor sak om kopplingarna mellan skinheadsen och FN. Marine Le Pen har försökt göra FN salongsfähigt och har förnekat kopplingarna men Serge Ayoub och hans anhängare har synts i hennes närhet och folk från FN har deltagit i hans konferenser.