Dopning i sport, ekonomi och samhälle

Tour de France, cykeltävlingen, har inletts för hundrade gången och mycket har handlat om doping. Gamla vinnare av tävlingen har avslöjats och försvarar sig med att ”alla andra gjorde det”. Lance Armstrong har sagt till Le Monde att det är omöjligt att vinna Tour de France utan dopning. Det är en lite ansträngd ton i den franska mediebevakningen vilket inte är så konstigt; det handlar ju inte bara om en cykeltävling, det är en nationell symbol som ifrågasätts.

Författaren Lena Andersson har skrivit läsvärt om touren och dopningen, här. Under rubriken Dopning som rättvisa beskriver hon mekanismerna utifrån läsning av boken The secret race skriven av en tidigare elitcyklist, Tyler Hamilton. Jag fastnade för följande;

"Cykelvärlden var ett brödraskap, konstaterar Hamilton, ett bitvis kriminellt sådant, med allt vad det innebar av maktutövning och bestraffning av avfällingar och tjallare. Med stor psyko­logisk intuition utnyttjade och fram­manade stallens ärrade med­arbetare de små förskjutningar i medvetandet som fick unga cyklister att själva succes­sivt inse att de hade att gå över gränsen eller glömma en framtida karriär. Ingen behövde säga det, signalerna gick fram. Och precis som vid varje inträde i en klarögd elitär sekt måste gamla idéer om rätt och fel ges upp och sektens egna anammas."

Det finns många brödraskap, sekter och organisationer som löper samma risker. Överallt där makt, pengar och annat lockande finns. Parallellen är slående mellan elitsportens dopningsskandaler och den skenande finanskapitalismen; excesserna fördöms men det tycks svårt att bli av med dem. Alla gjorde det ju - tävlingscyklisterna i det ena fallet, placerarna i världens banker i det andra fallet - och de som skulle övervaka blundade. Alla är skyldiga, ingen är skyldig. Ett systemfel.

Gemensamt är också gränsdragningsproblematiken. I sporten mellan dopningsklassade medel och tillåtna men extrema dieter, preparat och metoder. I ekonomin mellan ”sunda” investeringar i den ”verkliga” ekonomin och ren spekulation på finansmarknader med alldeles för stora summor i omlopp. 

Touren rullar vidare och finanskapitalismen likaså. Med eller utan excesser.