Ännu en valförlust för socialisterna

De franska gymnasieeleverna fick idag filosofera kring förhållandet mellan moral och politik. Det var det första av en rad slutprov för de som ska ta studentexamen, ”bac”. Ett mycket aktuellt ämne efter gårdagens fyllnadsval till Nationalförsamlingen i Villeneuve-sur-Lot (tredje valkretsen i departementet Lot-et-Garonne i sydväst) efter budgetministern Jérôme Cahuzacs avgång. Han var ju ansvarig för kampen mot skattebrottslingar men avslöjades med ett hemligt konto i Schweiz i syfte att komma undan ”le fisc” i Frankrike. En skandal med tanke på de miljardbelopp som försvinner varje år men också för de omfattande skattehöjningarna som regeringen vidtagit för att täcka budgetunderkottet.

Resultatet i fyllnadsvalet blev förödande för Parti socialiste, vars kandidat Bernard Barral slogs ut redan i första omgången. Valdeltagandet var lågt, under 50%. Barral fick 23,69%, UMPs Jean-Louis Costes 28,71% och FNs blott 23-årige kandidat Etienne Bousquet-Cassagne 26,04%. Nästa söndag står det alltså mellan Costes och Bousquet-Cassagne. PS har uppmanat sina väljare att rösta på UMPs kandidat. De flesta PS-företrädare inklusive president Hollande skyllde resultatet på Cahuzac-skandalen medan UMP-ledaren Jean-François Copé talade om en ”nouveau désaveu cinglant” (ett nytt svidande fördömande) av Hollande och hans politik. (Le Monde).

Utgångsläget var inte lysande för de regerande socialisterna. Arbetslösheten fortsätter öka, företag lägger ned på löpande band och ju mer regeringen stramar åt desto sämre går ekonomin. På söndagskvällen gav François Hollande en intervju i programmet Capital på tv-kanalen M6 där han försvarade sig med att det tar tid innan politiken ger effekt. Han nämnde kommande försämringar av pensionssystemet (något som socialisterna när de var i opposition demonstrerade mot på gatorna). Jag såg inte programmet men media rapporterar om låga tittarsiffror och en svag prestation. Den enda nyheten var en tillfällig skattesänkning på realisationsvinster vid fastighetförsäljningar för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Till och med franska socialister har alltså svårt att agera utanför det gällande ekonomiska tänket trots att det visat sig bygga på skakig grund. Medan exempelvis USA försöker satsa sig ur krisen så stramar Europa åt, vilket bara förvärrar läget. Istället har den franska regeringen satsat all ideologisk och retorisk kraft på att få igenom rätten för homosexuella att ingå äktenskap, en vettig reform som anpassar familjerätten till en ny verklighet men som också har delat landet mellan anhängare och motståndare.

I alla fyllnadsval sedan juni 2012 (fyra, fem stycken) har socialisterna förlorat och i några fall har de inte ens gått vidare till andra valomgången, som i Villeneuve-sur-Lot. Alla fyllnadsval är lokala val och kan inte automatiskt sägas spegla landet som helhet men opinionsmätningarna ger ”extremerna” till höger och vänster höga siffror inför kommun- och EU-parlamentsval nästa år.

I Le Monde uttalar sig vänstersocialisten och senatorn Marie-Noëlle Lienemann:

"Il y a, en plus du phénomène Cahuzac, un réel problème de mobilisation de l'électorat de gauche et par ailleurs un basculement d'une partie de notre électorat vers le Front national", analyse-t-elle. A ceux qui déplorent la "division de la gauche", à l'instar d'Harlem Désir, la sénatrice répond : "Comment rassembler la gauche si elle ne participe pas des choix de la politique qui sont menés ?" "Notre responsabilité, c'est de montrer qu'il y a une sortie de crise et pas simplement un accompagnement, un peu moins injuste, d'une dérive assez grave du système",a-t-elle ajouté.

(”Det finns, utöver fenomenet Cahuzac, ett verkligt problem med mobiliseringen av vänsterväljare och dessutom en rörelse av en del våra väljare över till Nationella fronten”, analyserar hon. Till de som beklagar ”vänsterns splittring”, som Harlem Désir, svarar senatorn: ”Hur ska vänstern kunna samlas om den inte står bakom den förda politiken?” ”Vårt ansvar är att visa att det finns en väg ut ur krisen och inte bara en anpassning, lite mindre orättvis, till ett ganska allvarligt systemfel”, tillade hon.)

Det fångar Hollandes svåra val mellan en lappa-och-laga-strategi och en brytning av den nedåtgående spiralen. Hittills väljer han en dos höger, en dos vänster och hoppas att konjunkturen tar fart innan nästa val, 2017.

Han borde kanske lyssna mer på sina egna folkvalda, som Lienemann, medan de finns kvar.