Amnesti för fackliga aktivister, slutet på ett franskt undantag?

Fransk vänster är splittrad. Frågan handlar om amnesti för vissa lagöverträdelser som fackliga aktivister gjort sig skyldiga till i samband med arbetskonflikter. De regerande socialisterna har sagt nej till lagförslaget som utarbetats av ledamöterna i Front de gauche (Kommunistpartiet och Jean-Luc Mélenchons Vänsterparti).

Det handlar alltså om vissa specifika lagöverträdelser med maximalt fem års fängelse i straffskalan i samband med sociala konflikter mellan 2007 och 2013, huvudsakligen under Sarkozys mandatperiod. Amnestin tillämpades sedan 1970-talet med undantag just under Sarkozy och Frankrike tillhör en liten skara länder som har eller har haft liknande amnestier. 

Exempel på fall är anställda på Eurodisney som bloggat om en koppling mellan ett självmord och dåliga arbetsvillkor och fälldes för förtal (se artikel i Le Figaro, här). Ett annat fall gäller CGT-representanten Xavier Mathieu som protesterade mot den tyska däcktillverkaren Continentals nedläggning av en fabrik i Clairoix 2009. De fackliga drev en uppmärksammad kamp för sina jobb och Xavier Mathieu dömdes mot sitt nekande för skadegörelse och för att ha vägrat lämna DNA-prov. Ytterligare exempel är skadegörelse i samband med kärnkraftsmotstånd, ockupation av tomma bostäder eller förstörelse av genmodifierade grödor.

En mer restriktiv version av lagen godkändes i senaten men inför beslutet i Nationalförsamlingen den 16 maj har regeringen meddelat att de motsätter sig amnestin och uppmanar majoriteten att rösta mot den. Inrikesministern Manuel Valls, som står för lag-och-ordning är motståndare av principiella skäl och har talat om "casseurs syndicalistes" (fackliga vandaler). Arbetsgivarnas avgående ordförande Laurence Parisot har stämplat det som "un appel à encourager la destruction et le cassage" (en uppmaning till skadegörelse och vandalism) och Hervé Mariton, parlamentsledamot för UMP har sagt "c'est un texte absolument cliénteliste, un texte d'injustice et de lutte de classes" (det är en alltigenom klientelistisk lag, en orättvisans och klasskampens lag). Se artikel i Le Monde, här.

Vänstern hänvisar till det dåliga klimatet på arbetsplatserna. Arbetare och fackliga möter ofta hårt motstånd samtidigt som chefer och aktieägare struntar i arbetsmiljön, berikar sig och hotar att flytta verksamheter till låglöneländer. Myndigheterna har inte resurser att göra tillräckliga inspektioner, vilket i praktiken innebär att många arbetsmiljöbrott aldrig blir lagförda. En sorts amnesti i förväg för arbetsgivarna således.

Det handlar också om att synliggöra arbetarna och deras kamp för bättre villkor men det kan slå tillbaka; många förstår inte vitsen att göra undantag från lagen och på så sätt blanda samman legitim kamp för bättre villkor med lagbrott. Enligt opinionsmätningar är stödet bland allmänheten litet för den sociala amnestin.

Synen på arbetskonflikter är olika i Sverige och Frankrike. I Sverige är det en dygd att kväva konflikten i sin linda runt förhandlingsbordet, i Frankrike ses det inte nödvändigtvis som något ont att låta konflikten blomma ut i en kraftmätning. Jag vet inte vad strejkforskningen säger, om den bekräftar det eller om det handlar om en mytbild men här nedan har jag översatt delar av en radiointervju med Gérard Filoche, känd arbetsinspektör och socialist (originalet på franska finns här, det är en transkriberad radiointervju som han lagt ut på sin blogg)  Så här kan alltså argumentationen se ut :

/.../

Laurent Bazin, RTL: Men fackliga som vandaliserar..

Gérard Filoche: Herr Bazin, om ni har betald semester beror det på tidigare fabriksockupationer och inlåsta företagsledare! Den fackliga historien handlade till en början om rätten att överhuvudtaget existera efter massakrer på arbetare, som den i Fourmies (1 maj 1891, ett franskt Adalen 31, min kommentar). Vem minns inte det? Det krävdes ockupationer, strejkvakter och konflikter för sådant vi idag tar förgivet, som ålderspension och socialbidrag, och de fackliga aktivisterna blev slagna, förföljda, avskedade och förnedrade oftare än att de själva var våldsamma!

I det här landet krävde nyligen UMP amnesti för skattefuskare! Det finns franska tillgångar på 590 miljarder euro i skatteparadis, skattefusket uppgår till 60 till 80 miljarder euro varje år och det begär de amnesti för.  De skyldiga går fria, de åtalas inte, de straffas inte och de förlorade skatteintäkterna återtas inte. De begär till och med benådning så att skattefuskarna slipper åtal och kan fortsätta som förut!

/.../

Laurent Bazin: Ja, men det finns fackligt aktiva som inte vandaliserar, som inte kastar sten...

Gérard Filoche: Vem kastar sten? Demonstranterna mot "äktenskap för alla" på Place des Invalides? Oroa er inte, de blir aldrig åtalade. Men det finns tusentals fackliga som vaknar på morgonen utan tanke på att spärra in chefen, och så en vacker dag, inför orättvisorna, den omänskliga exploateringen, lidandet på arbetet, en uppsägning som de inte kan förhindra, inför allt de tvingas utstå, bryter de ihop! Ja, alltså, det är hedervärda uppror, senare hedrar vi dem för det är så sociala rättigheter har blivit historiska!

/.../