Avslöjande kampanjslogan

Dödsskjutningarna i Toulouse i måndags har ändrat förutsättningarna för valkampanjen i det franska presidentvalet. De närmaste dagarna tävlar kandidaterna att uppträda statsmannamässigt i samband med manifestationer och ceremonier av olika slag. Före dess hade huvudkandidaternas kampanjer börjat utkristallisera sig. La France forte. Det är president Nicolas Sarkozys kampanjslogan. Ett starkt Frankrike. Den främste utmanaren, socialisternas François Hollande kampanjar med budskapet ”le changement, c’est maintenant”. Förändringen, det är nu.  

Sarkozys slogan avslöjar den nationalistiska tonen i utspel om halverad invandring, omförhandling av Schengenavtalet och andra utspel som riktar sig till Nationella frontens väljare. På valmötena i Marseille, Bordeaux och Villepinte (Paris) smattrade ett hav av trikolorer. Det är ett sätt att förflytta debatten till värderingsfrågor istället för ekonomiska och sociala frågor. Nu ska tilläggas att exaltering av den franska republiken och dess universella värderingar (frihet, jämlikhet, broderskap) är vanligt förekommande i fransk politisk retorik, oavsett partifärg. Man kan jämföra med talet om en ”svensk” eller ”nordisk” modell.

Hollandes slogan om förändring är också ganska talande. Den är vag och otydlig men huvudsaken för många väljare är att bli av med Sarkozy och väljarna kan projicera sina egna förhoppningar på en ny vänstermajoritet. Det är förstås något den habile taktikern Hollande är medveten om. Med tanke på det svåra statsfinansiella läget vill han inte binda sig vid dyra vallöften som han inte kan hålla.

När det var Hollandes tur att lägga ut texten i ”Des paroles et des actes” på public service-kanalen France 2 den 15 mars anklagades han också av partiledaren för regeringspartiet, Jean-François Copé för att anpassa budskapet efter åhöraren för stunden. Ett exempel är löftet att upphäva högerns höjning av legala pensionsåldern till 62 år. Hollande lovar att återställa den till 60 år men talar inte gärna om detaljerna i förslaget. För att ha rätt att få full pension krävs nämligen 41 arbetsår och i Hollandes förslag ingår bland annat inte tid med föräldraledighet. I övrigt gäller, som så ofta med Hollande, att han vill precisera detaljerna i kommande förhandlingar och utredningar. Det är en riskabel strategi och motståndarna är inte sena att göra så illvilliga tolkningar som möjligt. I avtalsjuridik finns en ”oklarhetsregel” som säger att den som formulerat sig oklart bär skulden för eventuella feltolkningar. Det borde Hollande ha tänkt på när han formulerade sitt 60-punktsprogram.

Francois Hollande 11 mars. Foto: Flickr

Paus i valkampanjen och ny fas då media måste ge utrymme åt alla kandidater

Gårdagens dödskjutningar på en skola i Toulouse innebär att presidentvalskampanjen tillfälligt tar en paus ett par dagar. Kandidaterna har ställt in valmöten och mediaframträdanden. Från och med gårdagens publicering av de godkända kandidaterna går presidentvalet dessutom in i en ny fas. Då måste nämligen media ge lika stort utrymme åt var och en, vilket gör att de små partiernas kandidater får större uppmärksamhet.

CSA, den ansvariga myndigheten, har emellertid meddelat att kandidaternas uttalanden med anledning av skol-attentatet inte räknas in i mediatiden. Enligt lagstiftningen som reglerar kandidaternas medianärvaro omfattas radio- och tv, men ej den skriftliga pressen och ej heller parlamentets egen tv-kanal.

Vilka är då kandidaterna, som har lämnat in minst 500 godkända underskrifter från förtroendevalda (se om systemet med underskrifter i mitt tidigare inlägg). De är tio till antalet. Det är UMPs Nicolas Sarkozy, socialistpartiets François Hollande, Nationella frontens Marine Le Pen, mittenpartiet Modems François Bayrou, vänsterfrontens Jean-Luc Mélenchon, Europe-Ecologie/ De grönas Eva Joly, extremvänsterns Philippe Poutou (Nouveau parti anticapitaliste) och Nathalie Arthaud (Lutte ouvrière), Nicolas Dupont-Aignan, borgerlig gaullist och Jacques Cheminade, en udda kandidat, vänstergaullist, som ställer upp för andra gången. Antalet kandidater är mindre än både 2002 och 2007.

Alla räknar med att François Hollande och Nicolas Sarkozy går vidare till den andra omgången även om minnet från 21 april 2002 finns i bakhuvudet. Då slogs socialisternas Lionel Jospin ut av Nationella frontens Jean-Marie Le Pen redan i första omgånen. Le Pen ställdes sedan mot Jacques Chirac i andra omgången. Chirac vann med sovjetiska siffor, drygt 80% eftersom många socialister röstade på den borgerlige Chirac mot Le Pen. 

Däremot kan första omgångens fördelning av röster på de mindre kandidaterna spela roll för mobiliseringen av vardera läger inför andra omgången. François Hollande vet att de flesta av Jean-Luc Mélenchons väljare kommer rösta på honom, samtidigt får Mélenchon inte bli för stor, då riskerar nämligen Hollande att få färre röster än Sarkozy i första omgången vilket vore ett symboliskt bakslag.

Frågan är också hur skol-attentatet kommer att påverka kampanjen. Kommer det att lyfta upp frågor om otrygghet och kriminalitet, vilket normalt sett gynnar högern? Eller kommer viljan till enighet och respekt för olika folkgrupper och minoriteter att gynna socialisten Hollande? Han har tidigare kritiserat Sarkozy för att splittra landet och vända grupper mot varandra i sin jakt på Nationella frontens sympatisörer.

Justitiepalatset i Brest.

Dödskjutningar på judisk skola skakar om i valkampanjen

Den franska presidentvalskampanjen tar paus några dagar. Kandidaterna ställer in möten och mediaframträdanden de närmaste dagarna med anledning av dödskjutningen på en judisk skola i Toulouse på måndagen. En lärare, hans två barn och ytterligare en elev på skolan dödades. En 17-åring svävar mellan liv och död.

Gärninsmännens skjutvapen och motorcykel var av samma sort som användes för någon vecka sedan när soldater sköts ihjäl i närliggande staden Montauban. Misstankarna riktas mot tre fallskärmsjägare som tvingats lämna sina tjänster på grund av nazistiska åsikter.

Svd skriver om det, liksom DN, Aftonbladet, Sveriges radio och SVT.

Den förra rabbin i Paris uttalade sig på radiokanalen France info och kopplade samman våldsdåden med den allmänna stämningen i landet, med uppskruvat tonläge mot invandrare och religiösa minoriteter. 

Hur kan det inträffade påverka presidentvalet? Givetvis är det för tidigt att ställa frågan, inte minst med hänsyn till offren. Och med hänsyn till att många frågetecken kvarstår kring dådet. Men det är förstås omöjligt att bortse från eventuella konsekvenser när det inträffar så nära inpå valet.

Svd har intervjuat franska statsvetare och politiker.

Socialisternas Francois Hollande har länge kritiserat president Sarkozy för att splittra fransmännen och ställa grupper mot varandra. Sarkozy å sin sida kan få ökat stöd då han som president är yttersta symbolen för  sammanhållningen i landet. Vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon kritiserade under måndagen indirekt Nationella fronten, med anledning av att dess hedersordförande Jean-Marie Le Pen tidigare i ett kampanjtal för partiets kandidat, hans dotter Marine Le Pen, citerat en anti-semit. 

Lyckad "stormning" av Bastiljen och Stefan Löfven i Paris, bakom socialisten Hollande

Foto från PCFs hemsida från vänsterns mastodontmöte i Paris i söndags.

Gårdagens händelse var utan tvekan vänsterns ”stormning” av Bastiljen i Paris. Detta symboliska revolutionsmonument, eller rättare sagt platsen där Bastiljen stod, var slutmålet för en manifestation som samlade över 100 000 deltagare enligt organisatörerna. Jean-Luc Mélenchon, som är kommunisternas och vänsterpartiets presidentkandidat, höll ett kort tal där han pläderade för en sjätte republik och revolution via valurnorna.

Le Monde har en artikel (på franska såklart) här med ett bildspel från mötet.

Manifestationen och uppslutningen beskrivs som mycket lyckad av medierna och Mélenchon, före detta socialistisk högskoleminister, har medvind i opinionsmätningarna. Han har satt agendan med sina förslag att beskatta de rika och öka progressiviteten i skatteskalan. Efter de senaste årens ökade inkomstskillnader i Frankrike föreslår han ett tak för höga löner, maximalt 20 gånger medianlönen (360 000 euro). Alla inkomster därutöver ska beskattas 100%. 

Andra kandidater, både till höger och vänster, har följt efter, men med betydligt modestare förslag förstås. Socialisternas François Hollande vill införa en skattesats på 75% för alla inkomster över en miljon euro och högerns Nicolas Sarkozy vill koppla skattskyldigheten till nationaliteten, för att sätta press på de som av skatteskäl flyttar utomlands.

Möte i Paris med europeiska socialdemokrater, för ”europeisk renässans”

Stefan Löfven och andra s-ledare i Paris på valmöte
med presidentkandidaten Francois Hollande.
Foto: Benjamin Boccas. 

Socialisten Hollande, som sägs ha utsatts för en samordnad bojkott av europeiska högerledare, samlade i helgen europeiska socialister och socialdemokrater i Paris. För att visa att han inte är ensam och isolerad i Europa. Bland deltagarna fanns Sigmar Gabriel från tyska SPD, Pier Luigi Bersani från italienska demokraterna och Martin Schultz, s-märkt ordförande för EU-parlamentet. Stefan Löfven fanns också på plats (artikel på svenska). Temat var ”europeisk renässans”. 

Svenska Europaportalen skriver förövrigt om Europa i det franska valet; "Europapolitiken lever i franskt presidentval.

Hollande har kritiserats hårt av Sarkozy för att vilja omförhandla den europeiska finanspakten (med regler för ekonomisk styrning) och PS avstod från att rösta för den i Nationalförsamlingen. En minoritet PS-ledamöter följde vänstern och röstade mot pakten. Huvudkritiken är att åtgärder för tillväxt och sysselsättning saknas, och att den är ensidigt inriktad på budgetdisciplin.

Om Hollande väljs blir det svårt att omförhandla pakten, som han lovat, eftersom högern är i majoritet i EU-länderna men läget kan snabbt ändras efter de kommande tyska och italienska valen. Franska PS och tyska SPD har haft gemensamma möten och på icke-förpliktande möten som dessa stöder man varandra i kritik mot EUs högervridning.

Europas socialdemokrater är en samling pragmatiker men enligt mediasajten Rue89 kostade man ändå på sig en dos självkritik. Se artikeln (på franska) här. Pierre Moscovici, kampanjledare för Hollande (och tidigare europaminister i Lionel Jospins regering i slutet av 1990-talet, när EU räknade en majoritet s-regeringar) säger i artikeln:

"Vi visste inte, kunde inte, frambringa en hållbar, gemensam, ideologisk linje. Vi förmådde inte komma överens, vi lämnade fältet fritt för de konservativa och minsta sociala gemensamma nämnaren."

Rue89 fyller i att socialdemokraterna sveptes med av nyliberalismen och bidrog till privatiseringar, finanskapitalismens framfart och statens försvagning. Nu gäller det för Europas socialdemokrater att återerövra trovärdigheten när man kritiserar den nuvarande inriktningen. Och Hollande, med en fransk vänsterregering, måste vinna kraftmätningen med finansmarknaderna om han vinner valet.

Sigmar Gabriel påminde om Jacques Delors ord; att ingen blir förälskad i den inre marknaden. Jacques Delors, fransk socialdemokrat, var EU-kommissionens ordförande 1985-1995 och talade om det sociala Europa som skulle följa på införandet av den inre marknaden och euron. Francois Hollande ledde under 1990-talet Delors politiska klubb, Témoin. Hollandes seger kan möjliggöra för Europas socialdemokrater att åter få människorna att ”bli förälskade i Europa”, hoppades Gabriel. 

Rue89 konstaterar; vägen dit är lång..

Idag avgörs vilka som får kandidera i franska presidentvalet

Le Conseil constitutionnel

Idag går tiden ut för kandidaterna i det franska presidentvalet. De måste nämligen kunna visa upp minst 500 underskrifter (parrainages)  från förtroendevalda som stöder deras kandidatur. Det är ingen match för de stora partiernas kandidater, men det kan vara en svår nöt för de små partierna.

Idag kl 18.00 måste underskrifterna ha kommit författningsdomstolen (Conseil constitutionnel) tillhanda. Det handlar främst om underskrifter från parlamentsledamöter, borgmästare, regionfullmäktigeledamöter osv. Totalt 42 000  folkvalda omfattas. Det franska valsystemet är inte proportionellt vilket innebär att små partier har svårt att få till exempel parlamentsledamöter. Val till nationalförsamlingen sker på samma sätt som i presidentvalet, nämligen majoritetsval i enmansvalkretsar.  Det vill säga endast en kandidat blir vald i en valkrets, antingen i en första omgång om den får mer än 50%, eller så går de två som fått flest röster vidare till andra valomgången. Ofta en borgerlig mot en socialist.

De gröna och kommunistpartiet brukar komma överens med socialistpartiet om att ”få” vissa valkretsar inom ramen för politiska samarbeten. På samma sätt brukar UMP ge plats åt mindre partier i mitten eller på högerkanten. En dissident inom UMP, den Sarkozy-kritiske förre premiärministern Dominique de Villepin gav upp då han inte erhållit tillräckligt många underskrifter. För till exempel Nationella fronten (extremhöger) eller Nya antikapitalistiska partiet (NPA, extremvänster) är det mycket svårt att få plats i de beslutande församlingarna.

De mindre partiernas företrädare är inte oväntat kritiska till systemet. Marine Le Pen har gjort en stor sak av svårigheterna att få underskrifter och anmälde frågan till konstitutionsdomstolen som dock avslog anmälan.   Det finns anledning att anta att det i hennes fall delvis handlade om en politisk strategi, att utmåla sig som offer för etablissemanget och få mediatid. Islutändan fick hon ju tillräckligt många underskrifter.

PS. Idag får François Hollande (PS) svensk draghjälp i kampanjen. Stefan Löfvén ska träffa Hollande i Paris och bland annat delta i valaktiviteter, enligt Aftonbladets blogg Politikerkollen.

Brests stadshus och Place de la liberté. Folkfest och loppmarknad tidigare i år.

Sarkozy så gott som rökt?

Det är vinna eller försvinna som gäller för Nicolas Sarkozy. Just nu talar det mesta för förvinna. Han har nämligen lovat att om han förlorar presidentvalet kommer han att sluta helt med politiken, ”då kommer ni inte längre att höra talas om mig”, har han sagt. Han har också uteslutit en EU-karriär. Presidentvalet går mot en folkomröstning för eller emot Sarkozy och han ligger dåligt till i opinionsmätningarna en och en halv månad före valet.

Nicolas Sarkozy på valmöte
(SIPA press)

De rikas president försöker bli folkets kandidat

I tisdags deltog Sarkozy i det två och en halv timmar långa programmet ”Des paroles et des actes” på France 2 där han gjorde en hel pudel-kennel. Det handlade bland annat om några förflugna ”fula” ord vid offentliga möten, ovärdiga en president, en semesterresa på miljardären Vincent Bollorés lyxbåt (efter skiljsmässan med dåvarande frun, avskräckande exempel för Reinfeldt) och framförallt besöket på lyxrestaurangen Fouquet’s i Paris efter valsegern 2007.

Symbolhandlingar kan tyckas. Men närheten till välbärgade affärsmän och Sarkozys fascination för rikedom har gett honom epitet ”de rikas president” och president ”bling-bling” och stått i bjärt kontrast till den sociala situationen i landet; stigande arbetslöshet, företagsnedläggningar, nedskärningar i offentlig sektor och ökad fattigdom. I tv-programmet deltog socialisten Laurent Fabius som läste innantill; Sarkozy uppmanade vid sitt tillträde som president medborgarna att utvärdera honom utifrån arbetslösheten, som ökat markant sedan dess. Finanskrisen kom emellan, försvarar han sig och frågar om socialisterna hade klarat av det bättre.

Men det var också symbolhandlingar på ett annat plan, nämligen bilden av presidentämbetet. Franska presidenter som Mitterrand och Chirac var snarare folkvalda monarker som klippte band medan regeringen och premiärministern skötte den dagliga ruljansen. Sarkozy har vänt på ordningen; presidenten ska vara nära vardagspolitiken. Följaktligen har han anklagats för att vara ”omniprésent”, ständigt närvarande och lägga sig i för mycket, hela tiden. Det har till och med fått utmanaren Hollande att lova att vara en ”normal” president.   Nu försöker Sarkozy framställa sig som folkets president och ska man tro hans fru, Carla Bruni-Sarkozy lever de modest..

Nicolas Sarkozy i "Des paroles et des actes"
i tv-kanalen France 2 (SIPA press)

Begränsat ekonomiskt utrymme förflyttar debatten mot värderingsfrågor…

En annan fråga där Sarkozy har problem är ekonomin. Frankrike har ett stort och strukturellt handelsunderskott med omvärlden och de offentliga finanserna är ansträngda. Budgetunderskottet ger inget utrymme för stora satsningar i valrörelsen, tvärtom. Till 2016 ska underskottet ner till EUs krav på maximalt 3 % av BNP, vilket även socialisterna lovat. Därför har regeringen beslutat att från och med oktober höja den generella momsen från 19,6% till 21,2% mot sänkta arbetsgivaravgifter (”TVA sociale”, ”socialmoms”). Socialisterna kommer att upphäva beslutet om de vinner valet.

Socialisterna kritiserar också en av mandatperiodens mest omtalade reformer; ett skattetak för de allra rikaste, som Sarkozy först införde men sedan har avvecklat. Det försvagade statens finanser med 75 miljarder euro under mandatperioden, menar socialistkandidaten Hollande som istället lovar att införa en skattesats på 75% för inkomster över en miljon euro per år. Det är mer en symbolisk skatt, men tillsammans med en översyn av skatteavdragen räknar socialisterna med att finansiera både budgetbalans och satsningar på skolan.

…och Sarkozy försöker locka Le Pen-sympatisörer

Då både UMP och PS är för en stram ekonomisk politik framöver har andra frågor i valrörelsen fått stort utrymme. Invandring, nationell identitet och religionens roll i samhället har debatterats. I bakgrunden spökar Nationella fronten och dess kandidat, Marine Le Pen, som når ca 15% i opinionsmätningarna. Sarkozy och hans närmaste rådgivare, varav några med förflutet i extremhögern och Nationella fronten, har hakat på med målet att locka över så många av hennes väljare som möjligt om det blir en andra omgång Sarkozy - Hollande.

(Laurent Cipriani/AP/SIPA)

Avskaffa "mademoiselle" krav från franska feminister

När man ska fylla i ett formulär i Frankrike ombeds man som vanligt att fylla i namn, adress, telefonnummer och så vidare. Men man ombeds även fylla i titel; är du man kryssar du i rutan för ”Monsieur”. Men är du kvinna har du två alternativ; ”Madame” om du är gift och ”Mademoiselle”, fröken, om du är ogift. Det gäller de flesta formulär, offentliga som privata, på papper eller elektroniskt. Ibland ska kvinnor också fylla i efternamn som gift och ogift.

De feministiska organisationerna Osez le feminisme! (våga feminismen!) och Chiennes de garde (vakthundarna)  drog förra året igång en kampanj mot rutan ”Mademoiselle” eftersom de ansåg att uppdelningen hörde en svunnen tid till, när kvinnor stod under förmynderskap av först sin far, sedan sin man. De pekade på att ”mademoiselle” saknar lagstöd och flera regeringscirkulär har tidigare uppmanat myndigheterna att upphöra med termen. I februari i år utfärdade regeringen en ny sådan uppmaning.

I jämförelse ter sig den svenska debatten om ordet ”hen” väldigt avancerad. Det är förvisso en annan sak, men med tanke på hur ”könsmarkerad” franskan är torde en språklig genusanalys avslöja  mycket om ställningen mellan könen i språket och det franska samhället.

Exempel på blankett (begäran att skrivas in i röstlängden) där kvinnor ombeds fylla i  efternamn  som ogift samt, om de vill, efternamn som gift (nom marital).

Bloggförklaring och utrikeskrönika.

Varför denna blogg?

Den borde egentligen heta "franska presidentvalsbloggen". Med 51 dagar kvar till presidentvalets första omgång söndagen den 22 april (och andra omgången 6 maj för de två kandidater som går vidare) är ämnet givet. Åtminstone fram till dess. Därefter väntar val till nationalförsamlingen (parlamentet) i juni.

Som jag skrivit härintill i presentationen är sannolikheten stor att bloggen kommer att handla övervägande om politik. Inte enbart fransk politik, men idén är ändå att skriva om fransk politik för svenska läsare. Varför? För att jag befinner mig i Brest och kan följa den på nära håll och för att det inte rapporteras tillräckligt i media från länder som Frankrike och Tyskland. I Sverige (och andra Europeiska länder) vet vi mer om presidentvalet i USA än politiken i våra grannländer som vi delar union med! Jag hoppas därför att bloggen kan fylla ett syfte även om jag i första hand skriver för mig själv. Det vore förmätet att tro på en stor läsekrets men det beror också på vilken kvalitet bloggen kommer hålla..

Första inlägget, förutom "programförklaringen" ovan, är en text som publicerats i Västerbottens Folkblad som utrikeskrönika. Den är något modifierad jämfört med den publicerade texten som kan läsas här.

Amerikanska krigskyrkogården i Normandie.
Foto: Mattias Mattsson

Är alla civilisationer lika mycket värda?

Frågan har rört upp känslorna i den franska presidentvalskampanjen, i full gång sedan Nicolas Sarkozy meddelat att han kandiderar för omval. Claude Guéant, inrikesminister nära Sarkozy, påstod nämligen i ett tal att ”toutes les civilisations ne se valent pas”. Alla civilisationer är inte lika mycket värda. Den franska republiken med frihet, jämlikhet och broderskap är mer civiliserad än de som förtrycker kvinnor och inskränker fri- och rättigheter (läs; islam).

Polemiken uppkommer i ett läge där högerextrema Nationella frontens ledare, Marine Le Pen, har relativt höga opinionssiffror, 16% (Ipsos, 28/2). Socialisternas François Hollande har 31,5% före konservative Sarkozy på 27%. Kandidater från mitten och vänster ställer också upp. De två med flest röster går vidare till andra omgången 6 maj. Många arbetare som röstade på Sarkozy 2007 är så missnöjda att de föredrar Hollande som leder stort i en eventuell duell med Sarkozy.

Marine Le Pen lockar de som känner sig svikna av Sarkozys UMP och Hollandes PS, de två partierna som växlat vid makten. Hon fördömer ”UMPS” och är inte lika kontroversiell som företrädaren, fadern Jean-Marie Le Pen. Väljarna prioriterar frågor om jobb, köpkraft och välfärd men när höger-vänsterkonflikten suddas ut riskerar andra konfliktdimensioner ta över. Det franska valsystemet gynnar förvisso blockpolitik, men skillnaderna mellan Sarkozy och Hollande överdrivs. Frankrike har Europas största muslimska befolkning, fem miljoner. Invandring och islam har länge varit heta frågor, som förbudet mot heltäckande slöja på allmän plats och Sarkozy utlovar en folkomröstning om att förenkla utvisningar. Invandringen har ökat sedan 2007 vilket ger Le Pen vatten på sin kvarn. Hon kritiserar också islam, senast efter avslöjandet att slakterier i Paris tillämpar muslimsk sed, halal.

Efter Guéants uttalande tog debatten fart; vänstern fördömde en variant av ”civilisationernas kamp” à la George W Bush. Antropologen Françoise Héritier anklagar Guéant för rasistiskt uppsåt (Le Monde, 11/2). Hon hänvisar till strukturalismens grundare, Claude Lévi-Strauss som efter andra världskriget gjorde upp med rastänkandet (i Race et histoire, 1952). Att jämföra kulturer är att jämföra äpplen och päron enligt hans synsätt. Han försvarade kulturers olikheter, mångfald och föränderlighet. Samtidigt erkände han tendensen att värdera sin egen kultur högre (etnocentrism). Det utesluter inte att värdera demokratiska fri- och rättigheter högt, under förutsättning att ständigt ifrågasätta tendenser till förtryck och maktmissbruk i dess namn (t ex kolonialismen).

Paradoxalt framstår högerpopulister numera som bärare av universella värden som likhet inför lagen, kvinnors rättigheter och sekularism medan vänstern mumlar, rädd att framstå som imperialister och rasister. Ibland räcker det emellertid att skrapa på ytan för att avslöja illusionen; Le Pen vill till exempel begränsa kvinnors rätt till abort. Men mellan folks upplevda och verkliga problem har högerpopulister vunnit framgångar i hela Europa. Borgerligheten anpassar sig, som i Frankrike, eller rycker på axlarna. Vänstern gör det enkelt för sig och plockar snabbt fram rasiststämpeln, när många av högerpopulismens sympatisörer antagligen bara önskar att invandringen hanteras pragmatiskt som andra politikområden. Som sjukvården, som också handlar om utsatta och lidande, liv och död.