I valet 2010 kandiderade jag för S till
landstingsfullmäktige i Västerbotten och blev invald. Men livet tog en
oplanerad vändning med flytten från Umeå till Brest i Frankrike och när
vistelsen förlängdes avsade jag mig mandatet. Det var inget lätt beslut, jag
tog uppgiften och förtroendet från väljarna och partiet på största allvar.
Med den bakgrunden har jag följt rapporteringen
kring folkomröstningen i söndags och försökt sätta mig in i frågan. Det har
inte varit det lättaste. Man måste nämligen citera valsedelstexten för att
beskriva vad omröstningen handlade om:
”Som en del i att nå balans i ekonomin
beslutade landstinget 2011 att minska antalet vårdplatser i Dorotea och ersätta
den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Vill du ge Västerbottens
läns landsting i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket för hela länet som
innebär att Dorotea får vårdplatser med läkarjourkedja som 2011 och att Åsele
får en stationerad ambulans?” (från landstingets hemsida).
Det slutgiltiga resultatet, också det från landstinges hemsida, blev 57150 ”ja”, 4824 ”nej” 2023 blank, 654 ogiltiga. Totalt antal 64651 och röstberättigade var 207696. Valdeltagandet nådde inte upp till 50%, som landstingsledningen satt som gräns
för att hörsamma utslaget, men "ja" vann överlägset.
Bakgrunden
är alltså landstingets nedskärningar i syfte att få budgeten i balans. Hur blev
två specifika åtgärder föremål för en länsomfattande folkomröstning? Frågan
om vårdplatser i Dorotea och ambulans i Åsele hade i
vanliga fall hanterats av landstingspolitiker, tjänstemän och profession. De har säkert försökt hitta bra
lösningar och besparingar kan i vissa fall tvinga fram nyttiga förändringar
(nöden som uppfinningarnas moder!) samtidigt är det inte konstigt att
ortsborna värnar sin sjukvård. Doroteaupprorets engagemang och namninsamling ledde fram till folkomröstningen.
De
officiella argumenten har inte riktigt övertygat mig och man ska kalla
saker och ting vid deras rätta namn. En nedskärning är en försämring av servicen.
En akutbil är inte en ambulans. Utvärderingar har förvisso visat att ingen
tagit skada men här finns ett stort symbolvärde som politikerna missat eller
underskattat; i inlandets krympande glesbygd gör det ont när samhällsstrukturen
monteras ned, särskilt när det gäller grundläggande institutioner som polis,
bank, post, bibliotek, livsmedelsbutik, kollektivtrafik, lokalpress osv. Ambulansen
och vårdplatser blir en fråga om bygdens framtidstro.
Det är ett perspektiv som jag har med mig från uppväxten i inlandet (Arvidsjaur) och med det perspektivet var frågan större än enbart en ambulans och några vårdplatser, vilket också framgår av formuleringen på valsedeln. Och det är inte enbart en fråga för de berörda ortsborna, jag tror att många vid kusten sympatiserar med inlandet. Landstingsledningen kan inte ha varit omedveten om det så varför valde de konfrontation? För att visa handlingskraft? För allmänintresset, som de ser det? Eller underskattade de sprängkraften i engagemanget?
De otillräckliga resurserna är förvisso också regeringens ansvar, varför den lokala borgerlighetens trovärdighet på ja-sidan ifrågasattes. Men
socialdemokratins trovärdighet som välfärdsvänare är inte heller intakt efter
decennier av nedskärningar.
I
ett län där socialdemokratin är väl förankrad är det ändå märkligt att
landstingsledningen inte lyckades avstyra folkomröstningen genom att visa flexibilitet
och hitta samförståndslösningar. Jag är nog inte ensam om känslan att S och MP har
brustit i det politiska hanterverket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar